kritik sedan 1993

Rickie Lee Jones: The other side of desire (Tosodo/Border, 2015)

Rickie Lee Jones har funnit sitt hem på jorden i New Orleans. Hon berättar om det i intervjuer, skriver om det på cd-omslaget och sjunger om det i de nya sångerna. Det märks också i musiken som har precis det eklektiska drag och den mjuka gungighet som man förknippar med den lika krisdrabbade som omhuldade staden i den amerikanska södern.

Eklektismen och gungigheten har förvisso varit karaktärsdrag hela tiden sedan debuten 1979 vilket gör detta, hennes sextonde album, till en logisk fortsättning på en konstnärligt ojämn diskografi.

”The other side of desire”, som delvis är finansierad av fansen genom crowdfunding, har även den både toppar och dalar. Countryballaden ”Waltz de mon pere (lovers oath)” och den Fats Domino-rullande ”J’ai connais pas” är båda lika intetsägande, medan sånger som ”Infinity” och ”Finale; (A spider in the circus of the falling star)” har den där drömskt sliriga och känsligt sårbara känsla man förknippar med de första albumen.

Men det är särskilt ”Feet on the ground” som är det stora utropstecknet här. Med en släpigt soulig doo-wop-refräng som aldrig borde få ta slut kan den räknas till hennes allra bästa.

©Dan Backman Rec publ i SvD 150624

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: