kritik sedan 1993

Laura Marling: Debaser Medis, Stockholm, 20 maj 2015

Laura Marling gör inte extranummer. Det gör hon aldrig. Hon försöker inte heller bli kompis med publiken. Jo, visst pratar hon lite, fast bara så mycket att det inte ska kännas obekvämt mellan oss. Men att leda allsång eller ta upp beställningar på låtar skulle kännas väldigt främmande på konserter med den 25-åriga brittiska singersongwritern.

Inte för att hon är snål eller arrogant, det är bara inte hennes grej att gulla med sin publik eller, ännu värre, signera skivor efter konserter.

Men vi som gillar Laura Marling så mycket att det gränsar till besatthet vet att det inte kan eller ska vara på något annat sätt. Det här är ju mer en mässa än en konsert och som publik har man fullt sjå att ta in alla nyanser i sångrösten och det komplexa och lätt excentriska ackordspelet på de två gitarrer, en av resonatormodell och en elektrisk, hon använder sig av.

Det blir mest låtar från de två senaste albumen, ”Once I was an eagle” och ”Short movie”. Det är bra, det hände ju något mellan ”A creature I don’t know” och ”Once I was an eagle”: den brittiska folkrocken mognade och flyttade till Laurel Canyon och plötsligt var Laura Marling den nya Joni Mitchell. Fast ändå inte.

På Debaser Medis inleder hon med två sånger från ”Short movie” men låter dem glida över i den makalösa svit som inleder ”Once I was an eagle”.

Tillsammans med tre fabulöst följsamma musiker på gitarr, bas och trummor sammanfogar hon sångerna som en raga, böljande mellan det stillastående och hetsiga.

Förra gången Laura Marling var här uppträdde hon solo på Södra Teatern. Med tre musiker blir det förstås ett rockigare uttryck. ”Feel your love” är riffig på ett sätt som lätt skulle kunna skruvas upp till hårdrock med sjuttiotalsstuk. Det finns flera sådana partier. Men också tillfällen då hon spelar ensam. Allt utfört med samma bravur.

Mot slutet kommer en låt av Townes van Zandt, ”For the sake of the song”. Naturligtvis låter den som en av hennes egna. Det blir ju så när den artistiska profilen är stark.

©Dan Backman (rec publ i SvD 150522)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: