kritik sedan 1993

Anna Järvinen: Buren (Diesel/Playground, 2015)

Kaffet är klart” står det i fönstret till Konditori Valand. Något liknande kan sägas om Anna Järvinens fullängdare ”Buren”, nu när ep-n som kom i februari kompletterats med ytterligare fem låtar: ”albumet är klart”.

Det finns något med det stillsamma kaféet på Surbrunnsgatan, som öppnade 1954 och ser exakt likadant ut idag, som stämmer överens med Anna Järvinens sköra melodier och poetiskt vardagliga formuleringar. Något med den slitna inredningen i trä, dagstidningarna man kan låna, de torra kakorna och bryggkaffet.

Albumets starkaste spår, ”Affären”, fanns med redan på ep-n. Med en prosaisk text i verserna om att gå till affären och handla ”körsbär och något gott till kaffet” öppnar den sig i refrängerna mot känslomässiga bråddjup. Med ett hipsterpatinerat popdisco-beat som diggar S:t Etienne är det en låt som tål att jämföras med ”Götgatan” från ”Jag fick feeling” och ”Äppelöga” från ”Man var bland molnen”.

Är även särskilt svag för den mycket esoteriska ”Dünn wie papier” som inleder albumet. Monolog på tyska, spöknynnande och ett fuktskadat piano går ju liksom inte att motstå.

Men det är något som är skumt med ljudet på Anna Järvinens plattor. Som om det ligger filtar över mikrofonerna. Jag utgår från att det är ett medvetet val men längtar efter att få höra en riktigt lyxig produktion med ett snyggt och tydligt ljud. 

©Dan Backman (rec publ i SvD 150421) 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: