kritik sedan 1993

Brian Wilson: No pier pressure (Capitol/Universal, 2015)

Devalveringen av varumärket Brian Wilson fortsätter. Det sköra musikgeniet får ju räknas till de allra största men har sedan återkomsten från dimmorna inte skapat något som matchar Beach Boys-mästerverken som kom under de turbulenta åren från 1966 till 1971.

Med detta sagt är ”No pier pressure” inte alls så usel som en majoritet av den svenska kritikerkåren anser den vara. Precis som på övriga album (även de som aldrig officiellt utgivits) finns här flera låtar som kunde platsat på utmärkta Beach Boys-album som ”20/20” eller ”Sunflower”. Tricket är att luta sig tillbaka och acceptera Wilsons strävan att skapa en musik som nöjer sig med att, som han uttryckte det i The Guardian, vara ”pleasant and mellow”.

”Sloop John B”-pastischen ”Sail away” är förvisso gräsligt menlös men låtar som ”This beautiful day”, ”Whatever happened” och ”The right time” visar med all önskvärd tydlighet att Wilson har kvar sin förmåga att skapa intrikat popmagi.

©Dan Backman (rec publ i SvD 150415)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: