kritik sedan 1993

Rumer: Kägelbanan, Stockholm, 5 mars 2015

Rumer sjunger osannolikt bra. Lika bra som Karen Carpenter och Laura Nyro. Två bortgångna sångerskor som hon, faktiskt, kan jämföras med. För oss som gillar själfull pop i den melodiösa Burt Bacharach-skolan är hon en gudagåva: ett honungslent alternativ till all gnällig, aggressiv och fördummande musik.

Med tre album bakom sig, där den med covers (”Boys don’t cry”) utgör det svagaste kortet, har hon många tjusiga låtar att plocka fram. Fler än de flesta med längre karriärer och fler album bakom sig.

Dessvärre omger hon sig denna gång med musiker som inte riktigt kan leverera. Det är inget fel på det musikaliska kunnandet (särskilt inte hos Rob Shirakbari, med en bakgrund som kapellmästare åt Burt Bacharach) men bandet är för litet (två klaviturer, gitarr, bas, trummor) och det blir vare sig så elegant soft som det ska vara i balladerna eller något riktigt tryck i uptempo-låtarna.

Den svagaste länken är trummisen som förvisso håller takten men aldrig får musiken att lyfta och svänga. Då Rumers repertoar är gravt balladinriktad blir det förstås inte så allvarligt men de gånger (det borde vara fler) som hon tar musiken åt souldiscohållet blir det desto tydligare. Det innebär att ”Dangerous”, ”Pizza and pinball”, ”I can’t go for that” (Hall & Oates), ”Play your guitar” och ”Love is the answer” (Todd Rundgren) inte får några optimala behandlingar.

Gitarristen Darren Hodson (som dessutom på egen hand agerade fin uppvärmare) var den av musikerna som visade mest personlighet. Han var bra på diskret wah-wah och gjorde några korta men mycket smakfulla solon. Tillsammans med de övriga fyllde han i med snygg bakgrundssång och han lyfte ”I can’t go for that” med några verser solo.

Men även om jag innerligt önskar Rumer ett större och bättre band är det en konsert att lyfta fram vid årets slut. Rumer sjunger så fantastiskt bra – rent och rakt och utan jobbiga wailingar – och låtarna är så snyggt komponerade att konserten blir till en härlig spa-behandling från början till slut.

©Dan Backman (rec publ i SvD 150306)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: