Natalie Prass: Natalie Prass (Spacebomb/Caroline, 2015)
Det hörs att Natalie Prass producerats av Matthew E White och spelats in på Spacebomb i Richmond, Virginia. Studion har ju på kort tid blivit en global hipster-snackis med sin krets av stilsäkra studiomusiker och retroklingande produktioner.
Att den självbetitlade debuten fått vänta två år på utgivning spelar inte så stor roll då den mer tycks härstamma från 1960-talet än att vara en produkt av våra dagar. Två av sångerna, de lätt jazziga balladerna ”Christy” och ”It is you”, låter till och med som om de är ännu äldre och plockats från någon gammal sentimental film från 40-talet.
”Your fool” och ”Why don’t you believe in me” är mer sydstatssouliga än mjukjazziga och får mig att tänka på Diane Birch, i alla fall som hon lät på den mycket fina men i Sverige nästan helt förbigångna debuten ”Bible belt”. De båda är ju gediget duktiga låtskrivare som gräver djupt i den amerikanska myllan.
Natalie Prass sjunger dem alla med en skör stämma och Matthew E White och Trey Pollard har skrivit intrikata blås- och stråkarrangemang som bäddar in de sorgesamt men ljuvligt klingande sångerna om ett brustet hjärta i fetvadd och den drömska klangen från en harpa.
Jag kan tycka att Natalie Prass borde sjunga ut mer och att kompet stundtals slirar på ett rätt affekterat sätt. Men det är medvetna val gjorda av artisten, producenten och Spacebomb-husbandet så det blir mer av en generell suck över rådande indie-estetik än kritik av just detta album.
©Dan Backman (rec publ i SvD 150128)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera