Mats & Morgan: Fasching, Stockholm, 22 november 2014
Jag sa att jag bara skulle stanna en liten stund men blev ändå kvar på grannens fest. Det var ju så trivsamt.
Mats & Morgan var alltså redan tio minuter in på sitt andra set när jag till slut kom till Fasching. Kanske lika så bra det, deras musik är ju så intensiv och flippad att ett set på Fasching (vilket ungefär betyder en timme) räcker gott och väl. I alla fall kändes det så just denna kväll.
När jag tränger mig fram för att kunna se något är Mats Ögren, Morgan Ågren, Gustaf Hielm och Stefan Jernståhl mitt uppe i en groovig improvisation i stil med hur Frank Zappa & The Mothers kunde låta 1973 (alltså då de var som mest jazzrockiga).
Det låter förstås helt lysande och man påminns återigen om vilken världsunik liten kombo Mats & Morgan-orkestern faktiskt är.
När sedan Mats Öberg får en mer lågmäld stund för sig själv med munspel och klaviatur blir det kanske inte helt optimalt för en lördagsstimmig Faschingpublik, även om jublet efteråt är monumentalt.
Om jag får vara lite kritisk så kan jag tycka att Mats Öberg kunde vara lite mer sparsam med de skojiga samplingarna med pistolskott, röster och konstiga ljud. Det blir liksom för Zappa-knasigt och det vet vi ju att även Zappa kunde vara för knasig för sitt eget bästa.
Sedan tappar de mig också delvis när de helt lossar förtöjningar och svävar ut i värsta ”Interstellar”-stil med en friformrock som blir så viktlös att den riskerar att upplösas i ett tomt intet.
Men ändå. Jag gillar ju den här gruppen. Nya skivan ”Schack Tati” är jättebra och visst är det fantastiskt kul att de trots ett långt uppehåll fyller Fasching med en superentusiastisk publik.
©Dan Backman (rec publ i SvD 141123)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera