Tommy Östmar: Bror Hjorts Hus, Uppsala (2014)
Tommy Östmar var under några år på femtiotalet elev till Bror Hjort på Konstakademien (det som idag heter Konsthögskolan). Sedemera blev också han professor i teckning där, från 1976 och tio år framåt.
När Tommy Östmar, som gick bort 2007, nu visas på Bror Hjorts Hus i Uppsala har man hängt några av de bådas krokistudier sida vid sida. Det är ett fint grepp att låta läraren och eleven mötas som jämlika konstnärer.
Det är inte så ofta man ser krokier på utställningar längre men Östmar var en mästare på att snabbt skissa upp kvinnokroppen med pregnanta och uttrycksfulla linjer och övergav det aldrig. Inte heller modellmåleriet: här finns några för konstnären typiska sådana, också de snabbt tillkomna i glada klara färger.
Det är tydligt att Tommy Östmar inte särskiljde krokierna och modellmåleriet från det övriga konstnärsskapet. Allt, det virvlande måleriet och det stadiga skulpterandet, tycktes handla om färg och form och då spelade det inte så stor roll vad förlagan utgjordes av.
Urvalet som gjorts till utställningen är huvudsakligen från de senaste två decennierna. Jag saknar målningarna med kastruller och andra hushållsutensilier, de där som snurrade runt som om de hamnat i en tromb. Likaså de med häftpistoler och andra verktyg. De stiliserade robotarna, med tre streck för ögon och mun, finns i alla fall med. Målade, tecknade och skulpterade och ibland med drag av samurajer.
Nog är det lite roligt att ett robotansikte konstruerat av tre bemålade träbitar, ställda på högkant bredvid varandra, ser ut som att det skulle kunna flytta in i Bror Hjorts hem tvärs över gården. Jag kanske bara söker likheter men det är tydligt att konstnärerna har det elegant tillyxade och opretentiöst jordnära tilltalet gemensamt.
Den tecknade linjen, virvlande rytmisk på ett exakt sätt, var central i Östmars skapande. I en text publicerad i Paletten 1996 beskrev han nödvändigheten i att ”dra ihop” upplevelsen till ett ”enkelt emblem” och hur modelltecknandet kunde få honom att uppleva hur ”alla konventionella mått upplöses och förvandlas från något mätbart till något som bara kan definieras med teckning”. Det låter metafysiskt men var säkerligen bara ett försök att förklara något för honom väldigt konkret.
Utställningen är av det mindre slaget men utgör ändå en välkommen påminnelse om en konstnär som idag kommit lite i skymundan. Med kopplingen till Bror Hjort tjänar den som ett ypperligt exempel på hur tillfälliga utställningar kan vitalisera konstnärshem som blivit muséer. Konsthistorien måste ju hela tiden skrivas om och levandegöras.
©Dan Backman Rec publ i SvD 140721 (foto: Dan Backman)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera