kritik sedan 1993

Charlie Haden 1937-2014

Kontrabasisten Charlie Haden var både en traditionalist och förnyare. Som medlem av Ornette Colemans banbrytande grupp revolutionerade han jazzmusiken på det sena 1950-talet men ägnade en stor del av de sista 23 åren åt jazzmusiken från 1930- och 1940-talen.

Med ett romantiskt hårdkokt sound som inspirerats av de svartvita Hollywood-filmer som han älskade skapade hans Los Angeles-baserade Quartet West en helt egen nisch på den internationella jazzscenen.

Charlie Hadens karriär var så lång och hans samarbeten med andra musiker så många att det är omöjligt att i ett minnesord ens komma i närheten av en vettig sammanfattning. Närmast till hands ligger att lyfta fram Liberation Music Orchestra, den ensemble han startade 1969 med en uttalad ambition att använda den folkmusikfärgade free form-jazzen för politiska kommentarer. Det mycket inflytelserika första albumet kretsade till stor del kring det spanska inbördeskriget, de efterföljande fyra (det sista kom 2005) blickade både mot USA och världen utanför och var mer samtidskommenterande.

Jag träffade Charlie Haden en gång, på ett hotell i Paris. Året var 1997 och han var där med gitarristen Pat Metheny för att marknadsföra deras album ”Under the Missouri sky”. Vi talade om den finstämda akustiska musiken på albumet, som Haden i cd-häftet träffande kallar för ”contemporaray impressionistic americana”, men kom förstås även in på andra delar av den långa karriären.

Haden kallade de som velat se en motsättning i hans olika musikaliska spår för ”jazzavantgardets purister” och poängterade fyndigt att free form-jazzen han spelade med Ornette Coleman också var ackordbunden men att ”skillnaden var att vi hittade på ackorden under tiden vi spelade”.

Vi talade om Sverige och han drog sig till minnes att den första Stockholms-spelningen var med Archie Shepp på Gyllene Cirkeln. Året var 1966.

Nu är det väldigt, väldigt länge sedan Charlie Haden var i Sverige. Han var på gång med Quartet West till jazzfestivalen i Umeå 2011 men ställde in på grund av sjukdom.

Att den sist utgivna inspelningen med Charlie Haden (som blev 76 år) getts det profetiskt klingande namnet ”Last dance” förstärker den sorgsna känsla som infunnit sig vid dödsbeskedet.

Inspelad 2007 tillsammans med pianisten Keith Jarrett (men utgiven först nu) är det en värdig slutpunkt. Charlie Hadens trygga kontrabas klingar som alltid varmt i några insiktsfulla konversationer kring melodier ur den där stora amerikanska sångboken vi aldrig kan sluta bläddra i.

©Dan Backman Minnesord publ i SvD 140715

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: