Alexandra E. Lindh/Dan Fröberg: Det Nya Museet, Sundbyberg, 2 juli 2014
Inbjudan till konserten med Alexandra E. Lindh och Dan Fröberg på Det Nya Museet i Sundbyberg avslutas med orden ”varmt välkommen till att försvinna!”.
Och jo, nog är det som kommer ur högtalarna tillräckligt atmosfäriskt och ambient för att man ska komma in i ett omslutande behagligt tillstånd där tid och rum inte blir riktigt lika påtagligt som det brukar vara.
Det börjar med orgelackord som kommer och går, elektroniskt manipulerade så att ett svaj uppstår.
Ett dovt muller kommer någonstans ifrån. Är det ett godståg på den närliggande rälsen som går igenom Sundbyberg? Ett godståg utan början eller slut.
Någon spolar i en toalett? Fyller på vatten i ett badkar? Skvalandet blandas med lager på lager av odefinerbara ljud och mjukt brus.
Det knarrar och skrapar. När orgeln kommer åter låter det som Pink Floyd på avantgardistiskt humör.
Jag ser hur Alexandra E. Lindh spelar på ett piano, men jag hör inget. Det är ju så många andra ljud som fyller kyrkorummet vi sitter i. Det kyrkorum på Sturegatan 41 som både inhyser ett mikrobryggeri och Valdemar Gerdins konstsamling.
Dan Fröberg vandrar barfota runt på läktaren och tecknar i luften med vad som ser ut som ett elektriskt ljus. Som en grekisk ortodox präst svängande ett rökelsekar. När han kommit till mitten lämnar han över ljuset till Alexandra E. Lindh.
Det brusiga bullrandet har nu närmat sig ett polskt stålverk. Eller transformerats till ett Tarkovskij-soundtrack. Fortfarande behagligt.
Den gamla baptistkyrkans orgel kommer åter till heders: två ackord upprepas, möjligen åkallande Terry Riley.
Slut.
Konserten var ett uruppförande av Lindhs och Fröbergs stycke ”Postmorse”. Verket utgör del två i en trilogi som inleddes med ”Tingens vilja”, från 2012.
”Postmorse” släpps på vinyl i begränsad upplaga. Även i 22 numrerade och signerade exemplar med originalbildverk och extramaterial.
©Dan Backman (rec publ i SvD 140703)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera