The Beatles: Live at the BBC (Parlophone/EMI, 2013)
The Beatles hade under sina första år en nära relation till BBC. Det statliga brittiska public service-företaget inkluderade inspelningar i studio med gruppen i 53 olika program mellan mars 1962 (alltså innan de hunnit släppa sin första singel, ”Love me do”) och juni 1965. Sammanlagt framförde de 88 olika låtar i olika versioner, egna och andras, interfolierade med trivsamt galet brittiskt snicksnack med populära programledare.
Det var ett samarbete som gynnade både ”The Beeb” och The Beatles, vars framgångar växte så lavinartat snabbt att gruppen i juni 1963 fick en egen radioshow, ”Pop go The Beatles”. Det höga inspelningstempot och dåtidens korta poplåtar krävde en stor repertoar – något som knappast var dem främmande efter idogt harvande på klubbar i Liverpool och Hamburg – vilket förklarar den stora andelen covers som spelades in.
Man ska inte heller glömma att radioinspelningarna till stor del speglar en epok innan John Lennon och Paul McCartney på allvar profilerat sig som låtskrivare. Det första albumet med uteslutande originalkompositioner, ”A hard days night”, utkom i juli 1964.
En första kompilation med sånger och prat – hämtade från programmen ”The public ear”, ”From us to you”, ”Top gear”, ”Pop go The Beatles”, ”Saturday club”, ”Side by side”, ”Easy beat” och ”The Beatles invite you to take a ticket to ride” – utkom för 19 år sedan under namnet ”Live at the BBC”. När fortsättningen nu släpps, ”On air – Live at the BBC Volume 2”, passar man även på att ge ut en remastrad utgåva av denna. Båda i mono förstås.
Som alltid när det gäller återutgivningar av skivor och filmer gjorda av The Beatles har stor möda lagts vid tvättandet av ljudbilden, omslagen och den historiska faktainsamlingen. Det verkar uppenbarligen gälla även nu när amerikanska Universal köpt upp brittiska EMI, som via etiketterna Parlophone och Apple varit synonyma med Beatles, och därmed fått kontroll över allt som har med The Beatles att göra.
Volume 2 är märkligt nog lika bra, eller kanske till och med lite bättre, än sin föregångare. Det mest logiska hade ju ändå varit att godbitarna getts ut först och att bottenskrapet skulle kommit på den andra volymen. En del är förvisso mest av historiskt intresse men den finstämda ”Ask me why” och den härligt sorgliga ”This boy”, för att ta två exempel ur mängden, har den där Beatles-magin man aldrig kan få nog av. Men det är också roligt att del av beatlarnas snicksnackande med programledarna mellan låtarna. Och de fyra kortintervjuer som avslutar cd-skivorna.
Sammanfattningsvis så ligger den största förtjänsten med de båda BBC-volymerna på det dokumentära planet. Här finns många exempel på fantastisk popmusik – charmig, energisk, levande – men det är ju ändå musiken som John, Paul, George och Ringo gjorde från och med ”Rubber soul” man återvänder till allra helst.
©Dan Backman Rec publ i SvD 131113
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera