Swedish Azz: Rönnells, Stockholm, 8 november 2013
Swedish Azz (vilket genialiskt gruppnamn!) utgör en länk mellan den samtida improvisationsmusiken, knasterelectronican och den svenska 50- och 60-talsjazzen. De är inte ensamma om att utforska terrängen mellan det mer konventionella och det mer friformiga tonspråket – High Llamas, för att ta ett exempel, var inne på samma sak, fast med med softrocken som partner till knasterelectronican – men de svenska jazzrumporna är unika i sin konsekventa inrikting. En konsekvens som fortsätter i den sköna retroformgivningen av vinylerna dessa oförbätterliga discaholics gett ut.
Gruppen har vid ett flertal tillfällen framträtt tillsammans med några av sina inspiratörer och denna kväll på Rönnells är det trumpetaren Bengt Ernryd och saxofonisten Gilbert Holmström som sitter in med saxofonisten Mats Gustafsson, tubaisten Per-Åke Holmlander, vibrafonisten Kjell Nordeson, trummisen Erik Carlsson och Dieb13, som sköter skivspelare och elektronik.
©Dan Backman
Det är en genomgående bra konsert (som spelades in och antagligen kommer i tillplattad form så småningom) men det är som allra bäst i början och slutet. Det är ju när man konfronterar coolt lyriska melodier, som Börje Fredrikssons ”Adagio con espressione” och Jan Johanssons folkjazziga ”Visa från Utanmyra”, med friformigt atonala utbrott som det verkligen händer något. Och då man verkligen hör att knasterelectronican (levererad av Mats Gustafsson och Dieb13) bor granne med den coola jazzen.
Det är inget fel på det som sker däremellan men det är mer konventionellt friformigt och därmed inte riktigt lika intressant. Ernryd och Holmström gör särskilt fina solon i den förres komposition ”Summer is gone” och i Holmströms avantgardistiskt grafiska komposition ”Fåglarna” kontrasteras Nordesons impressionistiska vibrafon fint mot Gustafssons, Ernryds och Holmströms fågeltjatter.
©Dan Backman (rec publ i SvD 131109)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera