kritik sedan 1993

Tandem Bridges: Tandem Bridges (Quica records/Plugged, 2013) 

Multiinstrumentalisten och sångerskan Anita Livstrand var, i likhet med många andra på den svenska proggmusikscenen, tidigt ute med att korsbefrukta olika musikkulturer med varandra. Hennes soloalbum ”Mötet”, från 1978, uppvisade personligt omtolkade globala musikaliska influenser från en tid då termen ”världsmusik” vare sig hade hamnat i det offentliga ljuset eller blivit problematisk att använda.

När hon nu kommer tillbaka sker det tillsammans med den yngre Daniel Westerlund i en lyckosam konstellation som fått namnet Tandem Bridges. Också här handlar det om en personligt hållen legering av musik från olika platser och olika tider. Med Anita Livstrands ordlösa sång, jojk, slagverk, mungiga och tamboura och Daniel Westerlunds stränginstrument och analoga syntar blir uttrycket suggestivt mystiskt, hypnotiskt skimrande och mjukt rytmiskt.

Nedslag görs i amerikansk bluegrass och indisk raga, och en hel del däremellan: sådant som kan kallas ambient, kraut, psykedelia och freak folk. Ibland känns det som att Thomas ”Mera” Gartz ande svävar in i musiken. Ibland ligger det nära till hands att jämföra med det som Goran Kajfes presenterade på den Nordic Music Prize-belönade ”X/Y”, även om den musik som Livstrand och Westerlund gör inte har någon jazz i sig.

©Dan Backman Rec publ SvD 131106

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: