Canned Heat: Debaser Medis, Stockholm, 21 oktober 2013
När man går till en konsert med Canned Heat är det tre låtar man vill höra: ”On the road again”, ”Goin’ up the country” och ”Let’s work together”.
På Debaser Medis får vi höra all tre. De öppnar med ”On the road agin” i en rätt ringrostig version, när de kommit fram till ”Goin’ up the country” har de fått upp ångan, även om tvärflöjten och det lantliga gunget från originalet saknas. ”Let’s work together” får den bästa behandlingen: det låter skönt ruffigt och budskapet ”enade vi stå, söndrade vi falla” gäller ju lika mycket idag. Känns som att Nationalteatern byggde hela sin musik på denna låt. Det har jag inte tänkt på förr.
©Dan Backman
När Canned Heat slog igenom mot slutet av 60-talet förnyade de boogierocken men sedan dess har de stagnerat. När de kommer till Sverige med Adolfo de la Parra, Harvey Mandel och Larry Taylor (som i omgångar varit med sedan 60-talet), och nykomlingen Dale Wesley Spalding, är de blott som ett av otaliga band på den internationella gubbrockscenen.
Larry Taylor är den piggaste av dem, med en personlig spelstil både på bas och gitarr. Men det räcker inte. Mest är det ett habilt harvande av boogie, blues och rock.
Idag har stafettpinnen sedan länge gått vidare till Endless Boogie som tagit boogierocken till sin logiskt minimalistiska ytterlighet med ett rituellt shamanistiskt groove. Kan någon ta hit dem snarast.
©Dan Backman (rec publ i SvD 131022)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera