kritik sedan 1993

Sting: The last ship (A&M/Universal, 2013)

Stings första album med nyskrivet material på tio år är en mycket glad överraskning.

Efter att alltför länge ägnat sig åt tillbakablickar på tiden med Police och den egna solokarriären har Sting på ”The last ship” gått ännu längre bak i tiden, ända till uppväxten i Newcastle.

Med den förut så blomstrande men sedan 80-talet djupt krisdabbade varvsindustrin som fond målar Sting upp en mångbottnad fresk med sånger hämtade från den musikal som kommer sättas upp på Broadway nästa år.

Vanligtvis bör varningsflagg hissas när popstjärnor får hybris och vill testa musikalformen men sångerna som här presenteras är så bra att jag tror på projektet.

Musikaliskt är det subtilt nedtonat, snyggt instrumenterat och till stora delar akustiskt. Det finns ett genomgående folkmusikalisk anslag, omväxlande med drag av pop, visa och jazz.

Att Sting sjunger med Newcastle-dialekt och ikläder sig olika roller skulle även det kunna motivera hissandet av en varningsflagg men även där ror han hem det hela med fin känsla för nyanser och övertygande auktoritet.

Sting har även haft den goda smaken att bjuda in musiker från Newcastle-regionen till inspelningen, däribland de alltid lika fantastiska systrarna Rachel och Becky från The Unthanks. Bara en sådan sak.

©Dan Backman Rec publ i SvD 130925

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: