kritik sedan 1993

Erik Jeor: Ombudsman (Kning disk/Border, 2013)

När Erik Jeor sjunger ”din blick brinner av kärlek” är det omöjligt att inte tänka på Thomas Di Leva. Den särpräglade rösten och formuleringen ligger ju så nära rymdblomman från Gävle, samtidigt som uttrycket är avskalat på ett sätt som ligger ljusår bort från den svulstigt nyandliga popen.

Liknelsen med Thomas Di Leva ska alltså inte tas för allvarligt. De plockiga akustiska gitarrer som tillsammans med Erik Jeors stämma präglar det här albumet kan egentligen hellre refereras till det som Anthony Phillips gjorde på 70-talet när han lämnat Genesis. Eller, ännu hellre, till det som Erik Jeor själv gjorde under namnet Balroynigress på albumet ”Dress the ship in black”. Allra mest visar det att den svenska vistraditionen bor granne med den psykedeliska folkrocken.

”Ombudsman” är både ett mer sparsmakat instrumenterat och mer fokuserat album än ”Dress the ship in black”. De akustiska gitarrerna väver en intrikat väv, med Pontus Langendorfs finkänsliga slagverk och Ida Lundéns knasterelectronica och klaviaturer som diskreta men viktiga tillägg.

Stundtals blir det lite för introvert och stillastående men ”Elvire” och ”Förgät mig ej” hör till det bästa jag hört i år.

©Dan Backman Rec publ i SvD 130610

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: