kritik sedan 1993

Shuggie Otis: Inspiration information/On the wings of love (Epic/Sony, 2013)

Sugar Man är inte den enda artist som glömts bort eller förblivit kult för ett fåtal invigda. Musikhistorien är kantad av mer eller mindre sorgliga och orättvisa öden och bara ett fåtal av dem har fått den uppmärksamhet som Malik Bendjellouls överdrivet prisade och alltför vinklade film ”Searching for Sugar Man” gett folksoulmannen Sixto Diaz Rodriguez.

Here_comes_shuggie_otis_coverMultiinstrumentalisten och sångaren Shuggie Otis är en av alla dessa artister med global kultstatus men hans historia skiljer sig från Rodriguez. Även han gjorde några album kring samma tid, första hälften av 70-talet alltså, men till skillnad från Rodriguez fick Shuggie Otis uppmärksamhet och jobberbjudanden. Det mest spektakulära kom från Rolling Stones som 1974 ville att han skulle följa med på deras världsturné, ett av många erbjudanden som Otis tackade nej till med förklaringen att han ville göra sin egen grej. Några år senare, 1977, fick funkduon Brothers Johnson en stor hit med sin cover på Shuggie Otis-låten ”Strawberry letter 23”. En låt han själv hade haft blygsamma framgångar med 1971.

Freedom_flight_coverFram till solodebuten verkade Shuggie Otis i sin fader Johnny Otis skugga. Redan vid 12 års ålder började han framträda professionellt med honom och kom i kontakt med många av dåtidens stjärnor inom rocken, soulen och bluesen. Det unga musikgeniet utvecklades snabbt till en framstående bluesgitarrist. Han lovprisades av BB King och andra bluesmän och blev en flitigt anlitad studiogitarrist samtidigt som han, innan 20 år fyllda, påbörjade en solokarriär.

tumblr_mcyumivXLQ1qeud4jo1_1280Shuggie Otis gjorde tre album under eget namn, ”Here comes Shuggie Otis” (1969), ”Freedom flight” (1971) och ”Inspiration information” (1974). Albumen gick inte obemärkt förbi men de lyckades inte heller etablera honom på allvar.

Efter ”Inspiration information”, som tog tre år att spela in, planade solokarriären ut i ingenting. Otis fortsatte att spela in material som han uppvaktade skivbolagen med men det blev tummen ner varje gång. Alkoholproblem och skrivkramp bidrog till att det blev en ofrivillig exil på nästan 40 år.

Men nu är han alltså tillbaka. Med en återutgivning av ”Inspiration information” kompletterat med en cd med ett urval av de låtar han jobbat med under frånvaron. Den tidigaste från 1975, den senaste, en märklig liveinspelad akustisk ballad, från 2000.

Av soloalbumen är det ”Inspiration information” som levt vidare och spridit sig i allt större cirklar, inte minst bland musiker, som öppet bekänt att de inspirerats av Shuggie Otis svårdefinierade och visionära musik. Att kalla den för progressiv psykedelisk soul, med inslag av pop, jazz och klassisk musik, och berätta att Prince är ett av de största fansen ger möjligen en antydan om vad det handlar om.

76_8467Albumet tog ett första kliv ut ur skivsamlarskuggorna när David Byrnes skivbolag Luaka Bop återutgav det 2001, kompletterat med fyra låtar från ”Freedom flight”. Den då 48-åriga Otis var dessvärre inte redo att surfa på den uppmärksamhet som återutgivningen gav. Efter några misslyckade framträdanden var han därför tillbaka på ruta ett igen, fast med en förstärkt kultstatus.

Läget är annorlunda när Otis gamla skivbolag Epic nu ger ut ”Information inspiration” för tredje gången. Efter att slutat dricka för tre år sedan tycks Shuggie Otis kommit in i en andra andning. Han har satt ihop ett band som han turnérar med och har i intervjuer sagt att han ska gå in i studion igen.

Och visst är det ett exceptionellt album. Inte bara för att Otis sjunger och spelar nästan allt själv – vilket gör att han kan jämföras med musiksnillen som Stevie Wonder och Todd Rundgren (med vilka han delar åtskilligt) – utan mest för att låtarna är så starka, egensinniga, komplexa och själfulla. Allra mest häpnadsväckande är hur mjukt och delikat allt är utfört. Det är funkigt och utflippat men ändå närmast impressionistisk till sin karaktär. Något som förstärks av Otis ljusa röst.

De i sammanhanget obligatoriska bonusspåren är inte direkt dåliga men förstör den annars perfekta helhet som ”Inspiration information” utgör. Annat är det med den cd med outgivet material, ”Wings of love”, som var Otis krav för att skivbolaget skulle få ge ut ”Inspiration information” igen. Ljudmässigt finns det en del att önska men från den suggestivt discofunkiga öppningen med ”Special” fram till den monotont funkiga bluesen ”Destination you!” ger det en fördjupad bild av Shuggie Otis konstnärsskap.

Nej, det når inte upp till ”Inspiration information”-klass men soulballaden ”Walkin’ down the country” och den blue eyed souliga ”Fawn” skulle man inte vilja vara utan. Titelspåret är en historia för sig, en majestätisk knappt elva minuter lång powerballad med närmast progrockiga dimensioner som utvecklar sig till en härligt flummig gitarrorgie påminnande om det som Carlos Santanas sysslade med när han var under inflytande av guru Sri Chinmoy. Definitivt inte för alla, men vi som gillar långa gitarrsolon får vårt begär stillat för en stund.

©Dan Backman Rec publ i SvD 130508

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: