Patrick Lundborg: Psychedelia (Lysergia, 2012)
Att något beskrivs som psykedeliskt ger vanligtvis associationer till färgranna böljande former, magiska svampar och långa gitarrsolon spelade av påtända hippies. Bilden äger sin giltighet även om den är lika förenklad som att begränsa de psykedeliska kulturyttringarna geografiskt till San Fransisco och tidsmässigt till sommaren 1967.
Patrick Lundborg upplåter förvisso många sidor av sin omfångsrika engelskspråkiga bok åt vad som hände i San Fransiscos hippiebefolkade Haight-Ashbury-kvarter för fyrtiofem år sedan, men han vidgar samtidigt perspektivet och fördjupar förståelsen för den psykedeliska kulturen.
I enlighet med undertiteln ”An ancient culture, a modern way of life” går han till antikens Grekland och de esoteriska initiationerna i Eleusis för att hitta rötterna till vad han, och många med honom, anser vara en västerländsk mysteriekultur. Via en brygd baserad på korn och spetsad med en viss svamp ska deltagarna ha guidats fram till den typ av utomvärldslig upplevelse som Gordon Wasson, Albert Hofmann och Carl Ruck liknat vid en LSD-tripp i sin bok ”The road to Eleusis”.
Av de tre är det väl Albert Hofmanns namn som klingar mest välbekant. I alla fall för de som inte är fullfjädrade psykedeliker. Det var ju Hofmann som 1938 upptäckte, isolerade och syntetiserade ett ämne på svampen mjöldryga som han kom att kalla LSD (lysergsyradietylamid).
LSD må vara den mest kända av alla hallucinogena droger men Lundborg ägnar även stort utrymme åt de organiska hallucinogenerna mescalin, psilocybin, DMT och ayahuasca. Tillverkning, förädling, användning, utbredning och effekter på det mänskliga psyket analyseras ur kulturhistoriska, religiösa, filosofiska, etnologiska, mykologiska och psykologiska perspektiv. Inte så sällan med både märkliga och kontroversiella slutsatser att förhålla sig till.
Som det antagligen framgått är det här en bok utan varningstrianglar. Lundborg är en kunnig och entusiastisk ciceron in i ett psykedeliskt universum som många känner till men som är omgärdat av tabun och lagtexter. De konsekvenser som kan uppstå av ett kort- eller långvarigt bruk – som psykoser och ingångar till andra droger – undviks konsekvent. Inte heller har han som primär avsikt att berätta om alla de musiker, författare, skådisar, konstnärer och vanliga dödliga som fått sinnesutvidgande upplevelser via de psykedeliska substanserna i pulver, blad och svampar. De historierna har vi ju hört till leda. Istället lyfter han fram forskarna, upptäckarna, missionärerna och langarna. Deras historier är minst lika spektakulära som de om påtända rockmusiker som gör galna saker.
Lundborg har tagit ett tvärvetenskapligt grepp och går från ett närstudium av drogernas molykelära uppbyggnad till en genomgång av det psykeliska draget hos William Shakespear och når via en underbart skivsamlarnördig genomgång av 50-talets exotica-musik fram till en psykedelisk analys av ”Apocalypse now”.
Ett ultrapsykedeliska rockband som Grateful Dead går ju inte att undvika men Lundborg ägnar mera utrymme åt rocklegenden Roky Ericson och obskyra garagepsychband som bara de nördigaste skivsamlarna uppräckt (och som han skrivit utförligt om i boken ”Acid archives”).
Via ecstasy och 90-talets ravekultur tar han sig fram till dagens psykedelia. Att hann hoppar över sci-fi-dramat ”Fringe” är lite märkligt. Med direkta och indirekta referenser till LSD och parallella universum tar tv-serien på ett lika underhållande som spännande sätt upp många av de frågor som avhandlas av de psykedeliska forskare och filosofer som Lundborg bygger sin bok på.
Patrick Lundborgs välskrivna och kunniga bok utgör ett värdefullt tillskott till den rikliga floran av mer eller mindre seriösa böcker, avhandlingar och artiklar (för att inte tala om hur mycket det finns på nätet) som behandlar den på alla plan inflytelserika psykedeliska kulturen. Vissa resonemang är rejält utflippade och ibland känns det som att han försöker packa in lite väl mycket under det psykedeliska paraplyet. Men den som vill orientera sig grundligt i en av kommersiella krafter trivialiserad och exploaterad subkultur finns det mycket att hämta.
©Dan Backman Rec publ i SvD 121229
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera