kritik sedan 1993

Beck & Jung: Galleri Mårtenson & Persson, Stockholm (2012)

439Konstnärsduon Beck & Jung (Holger Bäckström och Bo Ljungberg) hade en framtoning liknande ett företag. Eller som ett popband. Ungefär som Hansson & Karlsson, fast med färger och former som råmaterial istället för toner och rytmer. Precis som med organisten Bosse Hansson och trummisen Janne Karlsson var deras abstrakta uttryck kollektivt och kalejdoskopiskt föränderligt till sin karaktär, men inom givna ramar.

Den lilla retrospektiva utställning som nu visas på Galleri Mårtenson & Persson har som undertitel ”Datakonstens pionjärer” men på galleriet syns varken datorer eller bildskärmar. De båda var förvisso tidigt ute med att använda dåtidens otympliga och primitiva datorer i sitt konstnärliga skapande. Men de var blott ett redskap i förverkligandet av visionerna, bilderna och objekten skapades på ett gammalmodigt sätt med handens hjälp.

Det var istället i den otvungna syntesen av konst och design som konstnärsduons styrka och pionjärgärning ligger. Deras gränsöverskridande förebådade mycket av det som kom att intressera konstnärer och formgivare på 90-talet och som idag är en självklarhet.

Utvecklandet av ett ”bildalfabet” kom att utgöra en grund för många av de, ofta interaktiva, verk som sysselsatte dem under 60- och 70-talet. Det tidstypiskt betitlade ”Hej patient”, utanför Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, är ett exempel på det, ett av många offentliga verk. Det eleganta askfatet Ultima har förstås fått ännu större spridning, det har ju blivit något av en designklassiker.

När de mot slutet av 70-talet övergav objekten och de ofta screentryckta relieferna, med sitt grafiskt stringenta uttryck och sin nedtonade pastelliga färgskala, för airbrushade målningar tappade de bort sig i ett banalare formspråk. Ambition att involvera betraktaren i skapandet byttes mot ett statiskt uttryck som drog mot new age och science fiction.

Trots den anonymt gemensamma framtoningen hade de förstås individuella särdrag. Konsthallschefen på Artipelag, Bo Nilsson, kände dem väl och karaktäriserar dem båda i den bok – ”Med glada hälsningar”, utgiven av Torekovs kulturstiftelse – som nu kommit om den idag något bortglömda konstnärsduon. Holger Bäckström beskrivs där som ”den sensibla konstnären med en kreativ ådra och ett irrationellt temperament” medan Bo Ljungberg var ”den konstruktivt tänkande ingenjören som hade ett ordningssinne som en revisor”.

©Dan Backman Rec publ i SvD 121108 (foto: Galleri Mårtensson & Persson)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: