Dirty Projectors: Debaser Medis, Stockholm, 30 oktober 2012
Dave Longstreth, som är låtskrivaren i amerikanska Dirty Projectors, jobbar i ett gränsland mellan rockmusik och avantgardism. Det är inte så ovanligt men Longstreth är den som gör det bäst och mest konsekvent av alla på den samtida rockscenen.
Med intrikata sångstämmor, udda taktarter som ställs mot varandra och melodier som vindlar sig fram mellan det tonala och atonala blir det en musik som stakar ut ett helt eget område. Samtidigt som det är omöjligt att inte referera till föregångare som King Crimson och det som Captain Beefheart gjorde med sitt Magic Band redan på 60-talet. Minus bluesen, måste tilläggas.
Bandet har existerat i ett tiotal år men detta är det första besöket i Stockholm. Den nuvarande upplagan är jämnt könsfördelad, tre kvinnor och tre män. Bara det är värt att notera på en fortfarande manligt dominerad rockscen.
Ännu bättre är att alla dessutom är lika viktiga för helheten. Nåja, Dave Longstreth kanske möjligen, som låtskrivare, gitarrist och huvudsaklig sångare, fyller en lite viktigare roll än de andra. Men det är verkligen inget han gör någon grej av.
Det är en helt igenom lysande konsert. Musiken är dynamisk och komplex och närmast konceptuell men framförandet, trots att det är tekniskt krävande, har all den explosiva rockenergi som man kan begära.
Inledningens relativt raka och nästan dylanska ”Swing lo Magellan”, titelspår från det senaste albumet, ställs mot ”Offspring are blank”, med gitarrlarmiga avsnitt som närmast framkallar headbanging-reflexer, och den avslutande ”Stillness is the move”, där gitarristen och sångerskan Amber Coffman får waila som en riktig r&b-prinsessa.
Motsattsförhållandet gäller även det vokala där Dave Longstreths uttrycksfulla slackersång kontrasteras mot Olga Bells, Amber Coffmans och Haley Dekles närmast änglalika stämsång.
Med adderandet av en lika tajt som flexibel rytmsektion, Nat Baldwin och nytillskottet Mike Johnson, blir det inte mycket mer man kan önska sig av en konsert.
©Dan Backman Rec publ i SvD 121101
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera