kritik sedan 1993

The Beach Boys: Smile sessions (Capitol/EMI, 2011)

UnknownBeach Boys höll som så många andra ett mördande högt tempo under hela 60-talet. Album han knappt släppas förrän arbetet med ett nytt var igång.

Inspelningarna av Smile påbörjades således samma månad (maj 1966) som Pet sounds släpptes, bara för att ett år senare läggas på hyllan. Då hade Brian Wilson förlorat greppet både om sig själv och sin musik och kunde inte sammanställa allt det inspelade till ett album.

När Capitol nu släpper originalinspelningarna kompletterat med extramaterial i tre olika utgåvor (där en mindre boxversion komprimerad till en dubbel-cd räcker för de flesta) är det att betrakta som en stor och viktig kulturhändelse.

Visserligen hamnade enstaka låtar på Smiley smile och efterföljande album och visst har stora delar av det inspelade materialet sedan mitten av 80-talet cirkulerat som ljusskygga bootlegs. Men det är ju först nu vi får den varsamt restaurerade originalmusiken förpackad, musikaliskt och visuellt, på ett sätt som ligger så nära Brian Wilsons ursprungsvision som är möjligt (en något svårtolkad vision förvisso, skapad av ett drogat musikalisk geni på gränsen till nervsammanbrott).

Och visst är det en musikaliskt och textmässigt sammanhängande svit som motsvarar sitt rykte och som på alla plan överträffar den ambitiösa nyinspelning som Wilson och hans nuvarande lärjungar gjorde 2004. Det går ju liksom inte att matcha Beach Boys-grabbarnas vokalstämmor och 60-talets studiomusikerelit i Los Angeles.

Brian Wilsons lika eteriskt vimsiga som melodiskt starka sånger samverkar perfekt med Van Dyke Parks surrealistiskt humoristiska texter med den nordamerikanska historien som övergripande tema (en slags reaktion mot den brittiska dominansen på popscenen under denna tid).

Från den sakrala inledningen med Our prayer över den överjordiskt vackra Surf’s up fram till den välbekanta avslutningen med Good vibrations är det ett märkligt och komplext album som i sin konsekvent drömska melankoli är fulländat i sin fragmentariska egensinnighet. En perfekt följeslagare till det lika makalösa men mer lättillgängliga albumet Pet sounds.

Captitol har som vanligt gjort ett grundligt och snyggt jobb med alla utgåvor. Den stora boxen, som vi här tar upp, är förstås överkurs för de allra flesta men äkta Beach Boys-fanatiker lär få svårt att motstå fem cd-skivor, en dubbel-lp och två singlar. Förutom godis i form av ett rikhaltigt text- och bildmaterial.

©Dan Backman Rec publ i SvD 111102

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: