The Amazing: Debaser Medis Stockholm 21 oktober 2011
Som musikkritiker sliter man med fyrkantiga genrebeteckningar och mer eller mindre fantasifulla beskrivningar av hur det låter. I fallet med Stockholmsgruppen The Amazing räcker det ovanligt långt att rubricera musiken som psykedelisk folkrock.
Det är ju så det låter; som att britten Nick Drake frontat ett amerikanskt psykedeliskt band – med medlemmar från Byrds och Grateful Dead – i San Francisco någon gång under hippiesommaren 1967 och sedan teleporterat sig själva till Stockholm hösten 2011.
Det sista är viktigt – att gruppen befinner sig i samtiden, med bokstavliga och bildliga band till både Dungen och Anna Järvinen – och på tre album och ett mindre antal konserter spelat sig fram till ett eget uttryck med utsökta melodier och färgade ackord.
Det är det som är det fina här; där andra harvar på i ett tonartsbundet träsk med tradig rytmik lyckas The Amazing förena ett organiskt rockigt utspel med ett skimrande finkänsligt ornamenterande.
Öppningen med Gentle stream, titellåt på det lysande senaste albumet, är närmast sensationellt bra. De sex musikerna bäddar in den deppigt stela konsertlokalen på Medborgarplatsen i ett stort, varmt, elektriskt omfamnande ljud med drömsk sång, ringande gitarrer, mullrande bas och dansande polyrytmik.
På scen förstärks det rockiga, det brukar ju bli så. I många låtar är det som att gruppen kollektivet försöker, och ibland lyckas, komma i självsvängning. Det är ovanliga stunder, värda att vårda som fina minnen.
Men hur bra det än låter om The Amazing är de inte särskilt roliga att se på. Ingen presentaion av låtarna, ingen presentation av bandet. Knappt ens ett tack för bifallet. Det skulle kunna vara tecken på integritet, att det är musiken som ska tala, men just ikväll känns det bara nonchalant.
©Dan Backman Rec publ i SvD 111023
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera