kritik sedan 1993

Sevda: Sevda (Caprice/Naxos, 2011)

Två cd och en dvd i en snygg liten ask med den svensk-turkiska gruppen Sevda. Kan det bli mycket bättre?

Nej knappast, i alla fall inte om man vill påminnas om det vitala musikaliska klimat som rådde i det tidiga 70-talet. En tid då nya mönster ritades och jazzen befruktades av folkmusik från jordens alla hörn.

piso Sevda bildades 1971 av trumpetaren och pianisten Maffy Falay och existerade ett kort tag på den proggigt genreupplösta musikscen där man också kunde hitta Don Cherry och grupper som Fläsket Brinner, Archimedes Badkar och Arbete & Fritid.

Precis som Gato Barbieri framgångsrikt korsade den modala Coltrane-jazzen med sydamerikanska folkmusiktraditioner vitaliserade Sevda samma slags jazz med turkisk folkmusik.

Det är precis lika drabbande att idag höra hur de muskulösa saxofonisterna Bernt Rosengren och Gunnar Bergsten inspireras till stordåd av den för dem främmande musiken.

Maffay Falays hypnotiska pianoslingor agerar motor tillsammans med den suveräna rytmsektionen Ove Gustafsson och bröderna Okay och Akay Temiz.

Salih Baysals violin, ensam eller tillsammans med de övriga musikerna, glider och gnider sig ut och in i de finurliga melodierna och den intrikata rytmiska väven.

Sevda var en kortlivad gruppkonstellation men med stort inflytande. Idag kan man exempelvis höra spår av musiken i Goran Kajfes Subtropic Arkestra.

©Dan Backman Rec publ i SvD 110615

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: