kritik sedan 1993

Christoffer Lundquist: Through the window (Metronome/Warner, 2011)

Christoffer Lundquist är en doldis i svenskt musikliv. På 90-talet var han basist med Brainpool, de senaste åren har han varit inblandad i allt som Per Gessle gjort.

Sin stora kreativa insats har han dock utfört som producent, tekniker, arrangör och musiker i den egna studion The Aerosol Grey Machine. Bland alla produktioner som kommit därifrån kan man lyfta fram de fina album som Helena Josefsson och Edda Magnason släppt detta år.

Att Christoffer Lundquist är den första mottagaren av det nyinstiftade Sir George Martin Music Award (som i måndags delades ut i Malmö) känns helt logiskt. Likaså att Vollsjöstudion med en talande överdrift liknas vid ”ett skånskt Abbey Road”.

När Christoffer Lundquist nu kommer med sitt första soloalbum går tankarna inte i första hand till något George Martin-producerat Beatles-album men definitivt till den tidsepok som var Beatles allra bästa, alltså 60-talets sista år.

Med ett dynamiskt analogt sound, mångfacetterade arrangemang och infallsrik instrumentering lägger sig albumet i ett fruktbart läge mellan den amerikanska softrocken och den brittiska progrocken.

Lundquist sjunger (i stämmor med sig själv) och spelar de flesta instrument. Sångerskan Hanna Ekström, trummisen Niklas Kilenstam och textförfattaren Michael Saxell bör nämnas men i stort sett är det en solodebut i bokstavlig bemärkelse.

©Dan Backman (rec publ i SvD 110503)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: