kritik sedan 1993

Ronan Keating: When Ronan met Burt (Polydor/Universal, 2011)

Sångare som ägnar sig seriöst åt popmusik och jazz kommer förr eller senare till en punkt i sina kariärer då de vill pröva på den lika sofistikerade som odödliga Burt Bacharach-katalogen.

Alla har dock inte lika stor tur som irländaren, tillika forne pojkbandsidolen, Ronan Keating som fått den idag 82-åriga kompositören att, tillsammans med Gregg Wells, producera ett helt album med tio väl valda Bacharach-låtar.

Keating är kanske inte världens bästa sångare men det uppvägs mer än väl av att han, det hörs tydligt, sjunger ur djupet av sitt hjärta och därigenom lyckas få fram nya dimensioner ur magiska popsånger som Artur’s theme och Make it easy on yourself. Eller, som i fallet med This house is empty now, med råge överträffar originalet med Elvis Costello.

Nämnas måste också de utmärkta arrangemangen och det magnifika liveinspelade ackompanjemanget – med en stringent rytmsektion och svepande stråkar – som bäddar in Ronan Keatings röst i den slags magi som bara kan uppstå i en Los Angeles-studio.

©Dan Backman Publ i SvD 110411

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: