Terry Riley: Uppsala Konsert & Kongress 17 oktober 2010
Den inflytelserika amerikanska musikern och kompositören Terry Riley firar sitt sjuttiofemte levnadsår med konserter världen runt. Till Uppsala kommer han med saxofonisten George Brooks och slagverkaren Talvin Singh och ett konsertprogram som blandar indiska ragas med minimalism och jazzimprovisation.
Det börjar med en inte helt traditionell eftermiddagsraga i Kirana-traditionen. Terry Riley, en gammal hippie i vitt tomteskägg, sjunger mjukt och vackert, precis som han lärt sig av sin guru Pandit Pran Nath.
Den vindlande sången som vandrar upp och ner för bergstopparna illustreras med sirliga handrörelser. George Brooks interfolierar subtilt med altsax och efter ungefär tio minuter hjälper Talvin Singhs tablas till att höja intensiteten med bubblande basljud och ett snärtigt trippande i diskant.
Det är fantastiskt från början till slut. Musik som ett tillstånd; att lyssna på eller låta tankarna vandra fritt kring.
Efter drygt fyrtio minuter planar det ut. Då har man motvilligt accepterat och nästan glömt bort att den ringande och skorrande tambouran var förinspelad.
Efter ytterligare en fin raga, där Terry Riley kompletterar sången med synt, och en efterföljande paus, tar musiken en helt annan riktning.
Med Riley vid flygeln blir det hetsigt och sökande med en musik som aldrig någonsin slår sig till ro. Det är ett musicerande på virtuos nivå men där det fragmentariska aldrig formeras till en meningsfull helhet.
Terry Rileys minimalistiska fraser blandas med George Brooks färglöst modala tenorsaxofon i Coltranes efterföljd och vidare till något som kan liknas vid Keith Jarretts och Jan Garbareks 70-tal.
Talvin Singhs tablas, digitala trumma och cymbaler följer suveränt med i detta och allt annat som oupphörligen försiggår. Det är precis där som behållningen ligger. I det rytmiska.
©Dan Backman Rec publ i SvD 101019
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera