kritik sedan 1993

Sunset Boulevard: Göteborgsoperan 16 oktober 2010

Göteborgsoperans uppsättning av Sunset boulevard kommer bara ett år efter att Värmlandsoperan spelat den i Karlstad. Då var det Sverigepremiär för Andrew Lloyd Webbers musikal, med Marie Lundqvist i rollen som den åldrade och slocknade stumfilmsstjärnan Norma Desmond. 

5078242082Att Göteborgsoperan nu väljer att återigen sätta upp den på svensk mark tyder inte direkt på nytänkande och risktagande, snarare det motsatta. Vilken tur då att det inte bara råkar vara Lloyd Webbers bästa musikal utan att det dessutom, låt oss konstatera det redan från början, blivit en bra och mycket gedigen föreställning.

Det är en storskalig filmflirtande uppsättning med extra allt; effektiv och lyxig scenografi, stor och samkörd ensemble och, inte minst, en lyckad rollbesättningen.

Gunilla Backman skulle förvisso kunna ta ut de teatraliska svängarna in i Norma Desmonds galenskap ännu mer, men det är ändå tillräckligt mycket för att man ska förstå och gripas av stumfilmstjärnans oförmåga att leva vidare utanför strålkastarskenet.

Fred Johanson gör sin stoiske butler Max von Mayerling – han som vigt sitt liv åt att få Norma Desmond att leva kvar i villfarelsen att hon fortfrande är en stor stjärna – med pondus och värme. Hans galenskap är av en annan sort, mer behärskad men lika djup.

Mot dessa störda och akterseglade karaktärer, som inte förmått ställa om sig till talfilmens förändring av spelplanen, ställs de unga manusskrivarna Joe Gillis och Betty Schaefer.

Jonas Eskilsson, som gick ut Högskolan för scen och musik i Göteborg 2009, gestaltar Joes olycksaliga pendlande mellan den färggrant livfulla drömfabriken i ena änden av Sunset boulevard och den spöklika svartvita boning där Norma Desmond framlever sina dagar trovärdigt.

Ohjälpligt dras han in i den forne stjärnans mörker, lockad av lyxen som erbjuds, samtidigt som han utvecklar en relation till Betty Schaefer, mycket fint porträtterad av
Martyna Lisowska.

Sunset boulevard är en musikal i dess rätta mening, utan onödigt mycket prat. Det ställer stora krav på de medverkande men här klarar samtliga balansgången att vara både vokalt njutbara och begripliga.

Jag vet inte om Gunilla Backman glänser allra mest i den mycket vackra och helt igenom klassiskt uppbyggda musikalballaden Med en blick eller om det är den lika klassiskt konstruerade Som om vi aldrig sagt farväl som är bäst. Eller om det är Betty och Joe som griper tag allra mest i deras vackra duett.

Andrew Lloyd Webber tenderar att bli både smetig och banal men i Sunset boulevard har han hållit sig på rätt sida hela tiden. Möjligen upprepar han de fåtal musikaliska teman som finns på ett lite förvirrande sätt.

Men heder åt Göteborgsoperans orkester som klarar de svepande ödesmättat hollywoodska stråkpartierna lika bra som det storbandssvängiga öset.

Musik: Andrew Lloyd Webber. Manus, sångtexter: Don Black, Christopher Hampton. Regi: Anthoula Papadakis, Shaun Kerrison. Koregrafi: Anthoula Papadakis. Scenografi: Paul Edwards. Medv: Gunilla Backman, Jonas Eskilsson, Fred Johanson, Martyna Lisowska m fl.

©Dan Backman Rec publ i SvD 101018

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: