kritik sedan 1993

Träd Gräs och Stenar: Hemlösa katter (Subliminal sounds/Border, 2009)

Det borde egentligen vara omöjligt, men efter fyrtio långsamma år i den svenska proggtrancerockens tjänst är Träd Gräs och Stenar fortfarande unika och relevanta. I Sverige och i världen.

Med obönhörlig konsekvens har gitarristerna Bo Anders Persson och Jakob Sjöholm, basisten Torbjörn Abelli och trummisen Thomas Gartz använt sig av den universiella rockmusikens urkällor, Terry Rileys minimalism och Delsbostämmornas mest obskyra buskaspel. Ur detta har de gång på gång destillerat fram en trögflytande form av trancerock, där de de individuella rösterna skapar ett kollektivt självsvängande uttryck av monumentala proportioner.

Hemlösa katter, Trädens första album på sju år, fångar gruppens psykedeliskt krautrockiga själ på ett ännu bättre sätt än den föregående och något splittrade plattan Ajn schvajn draj.

Det mesta har spelats in av dem själva i replokalen i Viksund och den stora och varma och elastiska ljudbilden kan vara den bästa de någonsin fått till. Lyssna på Folkets lok i obeveklig rörelse, Sommardisco och Svärmors brudpolska och hör hur de svenska åldermännen spelar afghanpälsen av sentida efterföljare.

©Dan Backman rec publ i SvD 090506

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: