kritik sedan 1993

Kebnekajse: Kebnekajse (Subliminal sounds/Border, 2009)

Den bästa instrumentala proggen lever och har hälsan. Förra året (2008) gjorde Ragnarök ett mycket bra album och nu kommer de elektriska spelmännen i Kebnekajse med en platta (den första sedan 1978) som står sig mycket väl bredvid deras andra och tredje album, från 1973 respektive 1975.

Kenny Håkansson och kompani kan vara lite svajiga på konserter men här har de verkligen samlat ihop sig till en kollektiv kraftsamling, som i sina bästa stunder ger en vacker vision av hur det skulle kunnat låta om Delsbostämman förlagts till San Fransisco 1967.

Gruppen är, precis som förr, som bäst i de långsammaste låtarna, där trummor, slagverk och dubbla basar lägger en så suggestiv grund för fiol och psykedelisk gitarr att man vill leta rätt på sina gamla näbbstövlar och ge sig långt ut i skogen.

©Dan Backman Rec publ i SvD 090225

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: