kritik sedan 1993

Dungen: Tio bitar (Subliminal Sounds/Border, 2007)

Dungen är i grund och botten Gustav Ejstes projekt. Det är hans låtar och hans visioner som gjort den till en början så skeptiskt mottagna gruppen framgångsrik både i Sverige och världen.

På Tio bitar, den fjärde cd-n i ordningen, är det mesta som vanligt gjort av Gustav Ejstes själv, fast denna gång har ständiga följeslagaren Reine Fiske släppts fram mer än någonsin. Fiske är en bra gitarrist i den hårdföra skolan, men är man inte helt nere med distade och feedback-kryddade gitarrexcesser kan man tycka att det folk- och hårdrockigt proggpsykedeliska albumet till vissa delar blivit rätt svårsmält.

Bäst är det när Dungen slår ner på hastigheten och intensiteten och vandrar in i den symfonirockiga storskogen.

©Dan Backman Rec publ i SvD 070425

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: