Sara Isaksson & Rebecka Törnqvist: Fire in the hole, Sara Isaksson & Rebecka Törnqvist sings Steely Dan (Moule recordings, 2006)
I teorin är det en alldeles fantastisk idé att låta två kvinnor tolka Steely Dan. Och dessutom till ett sparsamt och simpelt komp, mest ett ensamt piano. Det är nästan som ett slag i ansiktet på alla manliga ingenjörer som utgör basen för Steely Dans fanclub.
Tyvärr blir det inte lika kul när teori blir praktik. Walter och Donalds låtar klarar förvisso av att kläs av in på bara skelettet, men man blir samtidigt varse att storheten ligger i en kombination av ett gediget låthantverk och elaborerade arrangemang som lyfter fram melodiken.
Med det stora allvar som Rebecka Törnqvist och Sara Isaksson tagit sig an materialet blir det emellanåt så asketiskt att man får för sig att det är en inspelning av två laestadianer – eller två indietjejer från Stockholms innerstad (det är ibland samma sak) – gjord i en träkyrka belägen långt ute på en väderbiten kobbe i den bohusländska skärgården. Jo, håller med om att det låter som rätt intressanta förutsättningar, men nej, bortsett från att exempelvis Rose darling och Barrytown görs känsligt och hudnära fungerar inte albumet som helhet.
Den stora förtjänsten med Fire in the hole är att texterna lyfts fram på ett helt annat sätt än med Walter och Donald. Man har kunnat höra berättelserna på Steely Dan-inspelningarna också – och kunnat förstå att det finns ömhet och medkänsla bakom cynismerna – men här läggs de fram på ett naknare och tydligare sätt.
Det är där poängen ligger, inte i musiken. Ser man Fire in the hole som ett sätt att belysa Steely Dan-låtarna från en annorlunda (kvinnlig?) vinkel får albumet ett värde. Men det kräver ett uppmärksamt, aktivt lyssnande. Som bakgrundsmusik fungerar det inte alls.
©Dan Backman 061126
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera