kritik sedan 1993

Garden Party: No static at all (Samson music, 2000)

Det finns människor som tror att Steely Dan har något samröre med vad som brukar kallas för smooth jazz. Att så inte är fallet blir helt glasklart när ett antal smooth jazz-snubbar sätter sina vampyrtänder i valda delar av SD-katalogen och maler ner den till en helt igenom menlös bakgrundsmusik för byggvaruhus.

Det enda intressanta med dessa instrumentala tolkningar av Do it again, Peg, FM, Deacon blues, Rikki don´t loose that number, Josie, Bad sneakers, Caves of Altamira, Hey 19, Reelin´ in the years och Pearl of the quarter är att de visar på att teknisk färdighet bara är en av många kvalifikationer som krävs för att ge sig i kast med SD-musiken. Vad hjälper det att man prickar varje synkop och lägger varje ackord där det ska vara om en fundamental känsla såväl för bop och pop saknas? Vad hjälper teknik när det kärva, sträva och lätt absurdistiska i SD-låtarna ska plockas fram?

Fast det är väl det konstiga och kärva som Warren Hill, Jeff Lorber, Dave Koz (som är de mest kända namnen här) velat plocka bort. Det låter i alla fall så. Som om de velat göra om Steely Dan till muzak. I så fall är det bara att gratulera och ge tummen upp.

©Dan Backman 061126

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: