EST: Konserthuset, Stockholm, 22 september 2006
Jag diggar verkligen Esbjörn Svensson trio. Som få andra, och vi talar inte bara Sverige nu, har de utvecklat en enastående sensibilitet för det kollektiva samspelet och, som en följd, den värld av klanger och texturer som uppstår när man jobbar så tätt ihop att gränserna mellan instrumenten upphävs.
Fast hur mycket jag än gillar deras sätt att blanda impressionistisk jazz och 70-talsrockens distade mystik med udda orientaliska taktarter och suget i en Bachfuga så anas en viss stagnation. Som att de satt sig tillrätta i den fulländade formen, som att de inte velat eller förmått ta ett steg till.
Det hörs på det precis utgivna albumet Tuesday wonderland och det hörs när trion har turnépremiär på ett fullsatt Konserthus. Jag är inte säker på att det är ett problem ännu, men det är en detalj värd att notera.
Med start i den steglöst varierade Eighthundred streets by feet, från senaste albumet, formar sig Stockholmsspelningen till en sedvanligt sympatisk och bländande E.S.T.-konsert. Avancerad utan att vara svår, elegant surfande förbi jazzens klichéer.
Ingen skugga ska falla över Esbjörn Svenssons flygel och Dan Berglunds bas, men frågan är om det inte är Magnus Öströms kväll. Jag tror aldrig jag hört honom spela så häftigt och samtidigt så lyhört tidigare. Det elektroniskt manipulerade trumsolot låter som ett riktigt ruggigt höstregn, innan det övergår i en tung version av Viaticum-höjdaren The unstable table & the infamous fable.
Konserthusets stora scen har rensats från allt utom trions instrument och elektronik, som ställts nära varandra, bildande en musikalisk kropp. Bakom projiceras mönster och bilder som ibland förstärker det musikaliska uttrycket, men oftare stör.
©Dan Backman Rec publ i SvD 060924
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera