kritik sedan 1993

Crossfade: White on blue (MTM/Showtime, 2004)

För en bokstavstroende västkustrocktaliban som undertecknad – vilket innebär att 70-talsinspelningar med Marc Jordan, Boz Scaggs och Pages utgör själva definitionen på musikstilen – är det irriterande med den sammanblandning av förfinad västkust och svulstig AOR som görs av samtida artister. Svenska gruppen Crossfade är utmärkta på alla sätt och vis men blandar tyvärr sina grundläggande västkustinfluenser med muskler och bredbenta ackordföljder på sin debut. ”Did you really” ligger närmast det polerade västkustidealet och kan rankas som något av det bästa som gjorts inom genren på svensk mark. ”Flying” är också västkust, men ännu mera en lyckad Steely Dan-parafras. Lättsamt och tight guppande popjazz garnerad med ett strålande saxsolo av Wojtek Goral. ”Time” har till en början en skön Eagles-känsla i sången och harmonierna men blåses upp till ett alltför stort format.

Med de pålitliga bröderna Lindvall i rytmsektionen, duktiga sångaren Göran Edman och gitarristen Lars Hallbäcks underbara Jay Graydon-influenser kan man – mina invändningar till trots – inte bli annat än glad åt ett band som Crossfade. Är musikläggarna på radion informerade?

©Dan Backman (rec publ i SvD 040416)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: