kritik sedan 1993

Turid: Turid i retur (Silence/Border, 2004) /Archimedes Badkar: Tre (MNW/BAM, 1977) /Hans Edler: Elektron kukéso (BoyWonder records/BAM, 1971)

Det var inte alltid så lätt att att vara musiker i 70-talets Sverige. Aktivisterna i musikrörelsen hade åsikter om precis allt och polariserade begreppen kommersiell och ickekommersiell på ett sätt som ibland gjorde politisk ideologi och skivbolagstillhörighet viktigare än musiken.

När Turid (med efternamnet Lundqvist) lämnade det ickekommersiella skivbolaget Silence för kommersiella Metronome blev det följaktligen stor uppståndelse. ”Turid sviker musikrörelsen” basunerades det indignerat ut på första sidan av musikrörelseorganet Musikens Makt (1/1977). Att den Metronome-skiva som kom, ”Selma, världserövrare”, idag låter minst lika proggig och bra som förgångarna på Silence säger en hel del om det absurt uppskruvade läge som rådde i vissa läger.

UnknownEfter att det varit väldigt tyst från och kring den skygga Turid sedan mitten av 80-talet släpper nu Silence en cd-kompilation. Det är på tiden, vill man utropa, då såväl ”Vittras visor” (1971) som ”Bilder” (1973) och ”Tredje dagen” (1975) innehåller musik som stått emot tidens tand med den äran. Inte minst utgör inspelningarna ett intressant jämförelsematerial med den samtida singer/songwriter-scenen.

Idag framstår Turid som ett udda men ändå tidstypiskt blomsterbarn från sjuttiotalet. Sångerna ekar av Joni Mitchell (tänk ”Woodstock”) och den idag bortglömda Melanie, samtidigt som här finns ett nordiskt vemod och en distinkt personlig röst. Texterna väjer för enkla schabloner och musiken väver vackra melodier i intrikata arrangemang. Jo, nog fungerar Turids poetiska sensibilitet lika bra idag som för trettio år sedan.

Den popularitet som Turid nådde var inget som Archimedes Badkar ens var i närheten av. Visst var de inflytelserika och före sin tid, men någon angelägenhet för den stora publiken blev de knappast. Desto bättre då att Badkarets Per Tjernberg och skivbolaget MNW nu gjort deras tredje album (från 1977) tillgängligt på cd för en ny – och gammal – publik.

205959Gruppens musik hade sin grund i 70-talets vurm för folkmusik från jordens alla hörn. Badkaret hade samma fria inställning som Arbete & Fritid och en stor genomströmning av musiker från olika läger. Celebrast var jazzmusikern Don Cherry, som delvis var verksam i Sverige under denna tid. Idag hör man att Badkaret spelade world music innan begreppet ens uppfunnits.

Det går att dra en ganska så rät linje från gruppen över avläggare som Bitter Funeral Beer Band, Vargavinter och Bolon Bata fram till Ale Möller och Lena Willemark, även om Badkaret förvisso exellerade med rullande Dollar Brand-ostinaton och hård Pharao Sanders-extas på ett sätt som hör 70-talet till. Kolla även in återutgivningen av Per Tjernbergs ”Don´t stop” (Silence, 2003). Ursprungligen utgiven 1983 och idag att betrakta som den första svenskan plattan med rap och hiphop.

Tredje återutgivningen i denna lilla genomgång har inte den progganknytning som de två andra har. Lite motsägelsefullt egentligen, då Hans Edlers mycket märkliga skapelse ”Elektron kukéso” verkligen kan sägas vara progressiv i ordets egentliga betydelse.

HEdler-sleeveFörhandsintresset för denna elektroniskt framställda popmusik var stort. I tidningarna kallades Edler – idag mest bekant som arrangör av nostalgigalor med 60-talspop – för ”elektronmediakonstnär” och musiken han gjorde för ”data-pop”. När albumet släpptes 1971, på Edlers egen etikett Marilla, var det dessvärre som om elektroniken kortslöts. Ingen ville ha popsånger med naiv folkton, kombinerat med elektroniskt framställda ljud. Inte så konstigt kanske då det, ärligt talat, låter mera… hmm, ska vi säga intressant än bra om Edlers proto-popelektronika.

Nåja, vad man än må tycka om den mysko musiken så är det en ambitiös och på alla sätt och vis berättigad återutgivning (tillika den första på nystartade etiketten BoyWonder records). Med helsköna bilder och en absurt detaljerad redogörelse för inspelningen – gjord i EMS, Sveriges Radios elektronmusikstudio – är utgåvan ett måste för alla samlare av udda populärkultur.

©Dan Backman Rec publ i SvD 040129

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: