kritik sedan 1993

Moon Trotskij: I fell but Andromeda rose to the stars (Goddamn I´m a countryman records, 2004)

Den psykedeliska rocken lever och har hälsan. Gamla band vaknar till liv och nya tillkommer.

Henrik Oja spelar med ett av de nya, The Spacious mind, men här, under namnet Moon Trotskij, har han gjort nästan allt själv.

David Sandström, som fick mycket uppmärksamhet för albumet om hans morfar, ”Om det inte händer något innan morgonen så kommer jag”, spelar trummor, men annars är det Henrik Oja själv som skapat den stora och organiskt klingande ljudbild som, naturligtvis, bara pågår och pågår och pågår i drygt 44 minuter.

Det lättar aldrig riktigt från marken, bara nästan, men det smakar lika gott som ett riktigt bra surdegsbröd och man hinner tänka både på Mike Oldfield och Pink Floyd utan att det känns besvärande.

©Dan Backman (rec publ i SvD 040220)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: