Steely Dan: Everything must go (Reprise/Warner, 2003)
Med tanke på att det gick tjugo långa år mellan ”Gaucho”, som 1980 markerade slutet på den första Steely Dan-epoken, och återkomsten ”Two against nature” får man betrakta de tre år som nu förflutit som en väldigt kort tid. Nästan lite väl kort; till skillnad från ”Two against nature” infinner sig inte samma lyckokänsla av att hjältarna kommit tillbaka.
Till en början kan ”Everything must go” upplevas som något av en besvikelse. Att det är lika perfekt och tight som någonsin förr gör ingen ledsen, vad man däremot skulle kunnat önska är något nytt. Eller kanske inte: släpper man kravet på nytänkande öppnar sig musiken på ett sätt som gör att ett sedvanligt belåtet flin formar läpparna när den coola duons popjazziga New York-funk och hårdkokt humorisktiskt texter strila in i medvetandet. Jo, Donald och Walter är fortfarande världens bästa musikfarbröder. Det kommer de alltid vara.
©Dan Backman Rec publ i SvD 030606.
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera