Miles Davis: Panthalassa (Columbia/Sony, 1998)
Det här är ingen tidigare outgiven Miles Davis-session, inte heller är det en återutgivning eller en samling. Panthalassa är istället något så märkligt som en ”reconstruction & mix translation by Bill Laswell”. Vilket enklare uttryckt innebär en remixad sammanställning av musik från Miles-plattorna In a silent way (1969), On the corner (1972) och Get up with it (1974) – alla tre representerande en kontroversiell epok då Miles experimenterade friskt med influenser både från Sly Stone och Karl-Heinz Stockhausen (en epok som avsatt tydliga spår i dagens elektroniska dansmusik).
Ställd inför Panthalassa (som var namnet på den mytiska ocean som omgav jordens landmassa, Pangaea, innan den splittrades upp i kontinenter) kan man reagera på olika sätt. Miles-fanatikerna känner förstås avsmak, själv tycker jag Laswell-behandlingen kastar delvis nytt ljus över musiken och, faktiskt, får den att låta ännu bättre än då det begav sig.
Viktigt att poängtera är att Bill Laswell inte gjort några vulgära dans-remixar eller våldfört sig på materialet med egna tillägg. Nej, här handlar det mer om att låta musiken flöda och blöda på ett sätt som den inte riktigt kunde göra på vinylutgåvorna (som redigerades kraftigt av producenten Teo Macero).
Laswells rekonstruktion av denna radikala, ofta påträngande musik, lyfter fram nya aspekter, putsar upp andra, och trollar fram partier som aldrig tidigare hörts. Genom att låta musiken pågå oavbrutet skapas en hypnotisk effekt helt i linje med Miles egna intentioner.
Jag är övertygad om att Miles Davis själv skulle diggat det här.
©Dan Backman Rec publ i SvD 980220
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera