kritik sedan 1993

Gilbert & George: Magasin 3, Stockholm (1997)

Möjligen skulle man kunna kalla Gilbert & George för konstvärldens Pet Shop Boys. Ett homosexuellt par som genom konsekvens och engagemang blivit ett med sin konst. Ja, inte bara med sin konst utan även med varandra: Gilbert & George utgör en enhet, omöjlig att dela på.

gilbert_georgeAlltsedan de träffades på St Martins School of Art i London 1967 har de manifesterat sin till en början narcissistiskt konstnärliga vision på en mängd olika sätt. Först med sina ”levande skulpturer” där de i tidens konceptuella anda objektifierade sig själva genom att med silverfärgade ansikten och spatserkäpp uppträda som två music hall-artister med monologer och sånger. Ofta stående på bord och alltid iklädda den oklanderliga uniform de fortfarande bär: klassiska engelska kostymer och emblematiskt mönstrade slipsar.

Till en början gick deras konst åt många olika håll: de skrev brev och vykort, gjorde fina teckningar, spelade in video och film, skrev texter.

Sedan 80-talet har de däremot begränsat såväl det estetiska uttrycket som innehållet. Från sin bas i Londons East End har de konsekvent kommenterat samhällsutvecklingen, delvis med för samtidskonsten aparta högeråsikter.

Men framförallt har de envetet tagit upp tabubelagda ämnen som blod, avföring, sperma. Alltid med sig själva och sin homosexualitet i centrum. Märkligt nog utan att deras konst fått någon exlusiv gay-tillhörighet.

Nu är de här. I Sverige. På Magasin 3 i Frihamnen.

En tisdag eftermiddag går de runt i den stora konsthallen och visar utställningen för ett mindre pressuppbåd. Propra och stela och tålmodigt tillmötesgående svarar de på alla frågor så uttömmande de bara kan. Lika villigt ställer de upp på att posera framför min kamera när jag till sist samlat tillräckligt med mod för att våga fråga dem.

 

gilbert george1

 

Nog kan man bli fascinerad och förstummad av de båda herrarnas torra karisma. Är de på riktigt? Är de alltid så här?

Jag känner mig tvungen att fråga David Neumann, som arrangerat utställningen, om de har någon annan identitet utanför konstvärldens rampljus.

– Nej, de är alltid så här. Fast idag är de på ovanligt gott humör.

David tillägger att de ibland kan vara skitsura: ”det här är herrar som vet vad de vill”.

Utställningen är, som vanligt när det gäller Magasin 3, omfattande. 49 verk från 1991-97 fyller salarna och mig själv med motstridiga intryck. Det handlar om stora färglagda fotografier med likartad utformning och titlar som Blood and piss, Blood on shit, Shit and piss, Bloody shit house, Flying shit, Bum holes, Open legs, Bum cross.

Uttrycket är endimensionellt och slagkraftigt. Som affischer hamrar de in sitt budskap monotont och effektivt.

 

gilbert george1 2

 

Gilbert & George talar om hur de vill göra det oacceptabla acceptabelt, om svårigheterna att ta upp ett ämne som avföring, eller ”svårigheten att uppskatta skönheten hos en droppe sperma”.

– Vi tycker livet år svårt, därför ler vi aldrig på våra bilder, säger Gilbert.

– Skulle du lita på en lycklig konstnär, säger George och ler.

De är dödligt seriösa och de tycks äga en uppriktig önskan att kommunicera med människor på ett direkt sätt. Att nå fram.

Sin konst filtrerar de genom ”huvudet, själen och könet”. Allt för att vara så sanna och tydliga som möjligt.

Det blir mycket stora ord när Gilbert & George talar. Fast mer ambitiöst än pompöst måste tilläggas.

För att få ner det hela till en vardagligare nivå frågar jag paret om vad de gör på sin fritid.

Först ser de bägge lite oförstående ut men sedan säger Gilbert:

– Vi har ingen fritid, vi har inga hobbies. All tid går åt till att skapa dessa konstverk och visa dem på utställningar världen runt. Vi håller oss i kvarteren där vi bor och vi åker bara bort på jularna. Vi gillar inte julfirande.

Eftersom deras bilder är väldigt stora och eftersom de är ganska hantverksmässigt framställda undrar jag om de använder sig av assistenter.

– Bara några få. De får aldrig färglägga bilderna, bara assistera med handräckning, säger Gilbert.

– Om vi låter andra vara med i den konstnärliga processen förlorar vi visionen, tillägger George.

Jag undrar var de har sin studio. I kvarteret?

– Vi har en jättefin studio i vårt hus, så vi behöver egentligen aldrig lämna det, säger George.

När den informella frågestunden är över frågar jag David Neumann varför han vill visa Gilbert & George.

– I förlängningen av popkonsten är de naturligtvis oerhört betydelsefulla. De har varit föregångare och inspirerat såväl konst som massmediabilder.

– Om de inte stannat kvar i East End utan åkt till New York hade de varit lika stora som Warhol!

David talar vidare om hur de inte bara visar en sexualitet mellan män utan även en manlig bräcklighet.

gilbert george1 3Innan jag cyklar tillbaka in till stan ser jag hur Gilbert & George intervjuas av ett TV-team. Uppsträckta, vänliga. Jag tänker också på vad George tidigare sa om den nakna manskroppen.

– Det är fortfarande inte lika acceptabelt med en naken man som en kvinna. Det är svårare att sälja en naken manskropp till ett museum än en naken kvinnokropp – ”we’re trying to make a point!”

©Dan Backman Artikel publ i SvD/City 970905 (foto: Dan Backman)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: