kritik sedan 1993

Rake & The Surftones: Surfers drive woodies (Westcoast/Sony, 1996)

Med hjälp av Pulp Fiction blev surfmusiken plötsligt aktuell igen. I förra veckans City gav Stefan Malmqvist surflegenden Dick Dale fem prickar och nu är det dags att göra samma sak med Rake & The Surftones.

Till skillnad mot Dick Dale som varit med om att skapa surfmusiken är Rake & The Surftones endast en psedonym för ett antal mer eller mindre namnkunniga representanter för Los Angeles studioelit. Musiker som länge spelat en helt annan sorts musik.

Under ledning av supergitarristen Jay Graydon har man företagit en kollektiv nostalgitripp till ungdomens stränder och surfingbrädor. Till en tid då allt var så mycket lättare. Resultatet är charmigt lössläppt, även om det i jämförelse med Dick Dales mer primitiva attack känns ganska sofistikerat.

Trots att de flesta av plattans sexton nyskrivna spår är partyinriktade är jag själv särskilt förtjust i två av de lugnare spåren; The Lonely Wave har en alldeles förtjusande liten melankolisk melodi man bara vill höra om och om igen, October In Oxnard är romantisk doo-wop av god kvalitet. Men allra bäst är förstås Malibu Pier där gamla Toto-sångaren Joseph Williams sjunger så vackert att huden knottrar sig.

Med Brian Wilson-harmonier och underbara textrader som ”when the noises of the city overwhelm you/let the blue pacific whisper in your ear” blir detta sommarens melodi i min Walkman.

©Dan Backman Rec publ i SvD/City 960614

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: