kritik sedan 1993

Don Cherry 1936-1995

Don Cherry var en riktig världsmedborgare. Öppen för allt och alla symboliserade han på något sätt en gränslös frihet och något så avancerat som ett både svart och kosmiskt medvetande.

moderna-1969Själv minns jag honom från det tidiga sjuttiotalets vitala öppenhet för asiatisk filosofi och futuristisk teknologi. I en så kallad Buckminster Fuller-dome kunde man en förtrollad vår möta honom på Moderna Museets utställning Poesin måste göras av folket, förändra världen!

Möjligen var det en dröm, möjligen var det verklighet men så här tjugofem år efteråt minns jag det som att vi faktiskt jammade loss just i en sådan dome. En alldeles vanlig vardag på Moderna Museets gård. Jag och Don Cherry och några slagverksinstrument!

Nu när dödsbudet når mig plockar jag fram en platta från 1974 (inspelad 14 februari 1973). Till min förtjusning upptäcker jag att den fortfarande låter lika uppfriskande och modern som förr. Det är som om Don Cherrys vitalitet och musikalitet satt något i konstant rörelse; framåt, framåt, framåt!

Relativity suite är ett beställningsverk av The Jazz composers orchestra och uppdelat i sju delar. Musiken spänner över ett stort geografisk område. Från öppningens tibetanska klockklanger och mantra-mumlande förs vi in i ett finstämt ensemblespel för blåsare som övergår i en typiskt enveten pianofigur (sådana som Dollar Brand alltid brukade köra).

relativityEfter en stund med kärvt överjordiska Alice Coltrane-stråkar spräcker saxofonisterna loss i urban friformjazz samtidigt som slagverkarna börjar vissa framfötterna. Carla Bleys pianofigur upphör för en omstart med Don Cherry och musikerna i någon slags religiös nonsens-sång. Cherry fortsätter med sina vansinnesfanfarer på trumpet innan saxofonisterna blåser skiten ur sina lurar igen.

Första sidan (vi talar alltså om en vinylskiva) avslutas så med att altsaxofonisten Carlos Ward spelar ett tema som i sin smärtsamma skönhet får nackhåren att resa sig och tiden att stanna.

Vänder man på skivan fortsätter resan både utåt och inåt, i sid- och höjdled.

I all evighet.

©Dan Backman Minnesord publ i SvD/City 951027

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: