Rickie Lee Jones: Naked songs (Reprise/WEA, 1995)
Rickie Lee Jones har arbetat hårt på att renodla sina tidigare överdådigt orkestrerade sånger. På livenspelade Naked songs har hon antagligen kommit så långt det går, om hon inte nästa gång gör en a capella-platta förstås.
Med eget ackompanjemang på gitarr och piano tänjer och bänder hon sina egna sånger på det där sättet som bara Rickie Lee kan. Förvisso trollbindande en stund men i längden lite för avskalat för min del.
Bäst är det när hon sätter sig vid pianot; Coolsville, från första plattan, blir Laura Nyro-neurotisk och nästan skrämmande i sin nakenhet.
I min bok är Rickie Lee en stjärna och förebild. En artist med total konstnärlig integritet. Min lojalitet är hundraprocentig, även om jag önskar att hon kunde bli lite mera flärdfull och extrovert igen. På sina tre första plattor var hon världsbäst. Nu är hon en institution.
©Dan Backman Rec publ i SvD/City 950929
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera