kritik sedan 1993

James Mtume 1946-2022

Mats Nileskärs roll som introduktör av svart musik kan inte överskattas. Det är vi många som vittnat om. 

På den tiden, och nu talar jag om det sena sjuttio- och tidiga åttiotalet, var veckans avsnitt av radioprogrammet Soul Corner obligatorisk lyssning. Det var ju där den nya amerikanska soulen och funken och hiphopen presenterades. Bara där.

När nyheten om multiinstrumentalisten, sångaren, låtskrivaren och producenten James Mtumes bortgång når mig kopplar hjärnan i tur och ordning till Mtume (hans funkband), Miles Davis (där han var slagverkare under många år) och – nu kommer kopplingen till Nileskär – Soul Corner (radioprogrammet som introducerade Mtume och de andra electrofunkbanden för en svensk publik). 

Vi börjar där, med Soul Corner i det tidiga åttiotalet. En tid då syntarna och trummaskinerna gjort sitt omvälvande intåg på musikscenen. 

Skiftet från det analoga till det digitala påverkade alla populärmusikaliska genrer, inte minst den svarta musiken. Med silkeslena röster, högpolerade syntar, funkigt stötiga basgångar och stenhårda beats gick funken in i en lika elektronisk som minimalistisk fas där tomrummen, det som inte spelades, gavs stor betydelse.

Mtume var det bästa och mest stilbildande bandet under denna epok. James Mtume tog bort knaserierna från p-funken och glesade ut ljudbilden, men behöll den passionerat souliga sången. Att han klädde upp sig själv och bandmedlemmarna så att alla såg ut att precis ha avslutat ett pass på ett Las Vegas-kasino kanske man kan se som en bonus.

Med i stort sett samma band, frontat av sångerskan Tawatha, blev det tre lysande album, ”Juicy fruit”, ”You, me and he” och ”Theatre of the mind”. Samtliga lika streetsmarta som själfulla. Samtliga med ett sound som låter lika futuristiskt idag som då det skapades.

Efter det var det som att James Mtume förlorade fokus. Han producerade enstaka spår med andra artister och gjorde en långlivad radioshow, men den kreativa storhetstiden var över.

Musiken hyllades och samplades, och har kopierats ända in i våra dagar, men själv tycktes han oförmögen att gå vidare.

Innan Mtume förnyade funken var det inom jazzmusiken han var verksam. Steget mellan jazz och funk är inte långt och exemplen är många på musiker som gjort precis samma resa.

Mtume föddes som James Forman. Hans biologiska far var saxofonisten och storbandsledaren Jimmy Heath men det var med styvpappan, den mindre kända pianisten James Forman, han växte upp.

Under sjuttiotalet gjorde han sig ett namn som slagverkare och spelade med många av tidens spjutspetsmusiker. Tyngst väger förstås tiden med Miles Davis. Mtume spelade med trumpetaren under fyra år och kan bland annat höras på ”On the corner”. Ett av Miles allra bästa och mest funkiga album.  

James Mtume blev 76 år. 

©Dan Backman 210111  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: