Bosse Skoglund 1936-2021

av Dan Backman, 13 april, 2021

Bosse Skoglund trummade sig igenom sex decennier på den svenska musikscenen. Nu har slagverkaren med det nyfikna musiksinnet gått bort på sin 85-årsdag.

Den omvittnat vänliga och bland musiker djupt respekterade Bosse Skoglund var inte främmande för någon taktart eller något groove. Det var som att han kopplade upp sig på en för alla musikgenrer gemensam kosmisk puls. För honom fanns inga gränserna mellan bebop, blues, reggae, rock, frijazz, folkmusik eller vad det nu kunde tänkas vara för sammanhang han hamnade i.

Den unga Bosse Skoglund växte upp med bebop-jazzen på femtiotalet, det var där han kände sig som allra mest hemma, de äventyrliga utflykterna till trots. Han spelade med alla de stora jazzprofilerna; Lasse Gullin, Bernt Rosengren, Börje Fredriksson, Monica Zetterlund. Men han var också verksam som studiomusiker på många av de schlagers som snurrade på 60-talet. Det är Bosse Skoglund som spelar på folkliga klassiker som Siv Malmqvists ”Tunna skivor” och Lill-Babs ”Klas-Göran”.

Hasse & Tage anlitade honom flitigt för shower och inspelningar och när Hasse Alfredsson spelade in sin ”Blommig falukorv” var det Bosse Skoglund som spelade congas. Bara en sådan sak.

1969 tog han över trumstockarna från Pelle Ekman i Peps & Blues Quality, en trummis med ett liknande flöde som skulle komma att bli en viktig kugge i proggbandet Kebnekajse. 

Blues-missionerandet övergick i ett lyckat introducerande av reggae för den svenska publiken. Under det nya namnet Peps Blodsband skrev man in sig i den svenska musikhistorien med fyndigt samhällskritiska låtar som ”Hög standard” och ”Falsk matematik”.

När Bosse Skoglund 1972 ersatte Bengt Berger i den anarkistiska proggjazzgruppen Arbete & Fritid, samtidigt som han fortsatte med Peps, hade han i tidens anda blivit en fullfjädrad hippie i yvigt skägg, afghanpäls och näbbstövlar. En härlig look han aldrig avvek nämnvärt från.

Bosse Skoglund fortsatte att hoppa in och ut ur proggband som Fläsket Brinner och Varmare Än Kôrv samtidigt som han gästspelade i olika blues- och jazzkonstellationer. 

Med stigande ålder och vacklande hälsa slog han av på takten men 2006 kom ett album under eget namn, ”Groovesopor”, där han både sjöng och spelade alla instrument. 2016 kom den fina ”Mantra sessions”, med låtar byggda på indiska mantran, gjord tillsammans med spelkompisen Zilverzurf (Johan Zachrisson).

Bosse Skoglund var inte en trummis man beundrade för den extraordinära tekniken. Istället var det själva flödet man sögs in i och förhäxades av. När jag nu snabbspolar mig igenom en rad inspelningar upptäcker jag att den hetsiga och lättrörliga bebop-rytmiken – den som fångade honom som ung – finns där som en personlig färgning vad det än var han spelade.

©Dan Backman 210413