Vilhelm Bjerke-Petersen: Mjellby Konstmuseum, Halmstad, 2020
Mjellby Konstmuseum, utanför Halmstad, är bra på att lyfta fram marginaliserade och bortglömda konstnärskap. Oftast med en koppling till surrealismen i allmänhet och Halmstadgruppen i synnerhet.
Vilhelm Bjerke-Petersen (1909-1957) är precis en sådan konstnär, född och verksam i Danmark men från 1944 boende i Halmstad och Stockholm. Bjerke-Petersen, som var bekant med Halmstadgruppens medlemmar, var öppet kritisk mot nazisterna vilket gjorde det ohållbart att stanna kvar i det ockuperade Danmark. Till Sverige flydde han med sin dåvarande fru Elsa Thoresen – som kan ses på Louisianas fina uställning ”Fantastiska kvinnor” – och deras två barn.
Det är ett omfattande och diversifierat, men idag bortglömt, konstnärskap som presenteras. Bjerke-Petersen var häpnadsväckande aktiv på flertalet fält, som konstnär, formgivare, teoretiker, lärare, curator samt utgivare av böcker och tidningar. Han formulerade konstnärliga manifest, det gjorde man på den här tiden, och hade ett brett internationellt nätverk. I utställningen finns exempel på hans brevkorrespondans med Kurt Schwitters och Marcel Duchamp.
Som en spindel i ett surrealistiskt nät introducerade han det europeiska avantgardet i Norden och det nordiska avantgardet i Europa. Såväl genom utställningar som publikationer.
Som om det inte var nog startade han 1948 Moderna konstskolan i Stockholm, som 1955 togs över av Stockholms universitets kursverksamhet. Själv hade han studerat för Wassily Kandinsky och Paul Klee på Bauhausskolan 1930-31.
Vad som var huvudspåret i allt detta är lite svårt att avgöra men nog märks det att han jobbat mycket i sina olika ateljéer. Utställningen på Mjellby konstmuseum är tätt hängd med målningar, teckningar och grafik från det tidiga 30-talets sökande studieår fram till konkretismen på 50-talet, däremellan exempel på långa och viktiga perioder då den abstrakta och surrealistiska konsten stod i fokus.
Han var ingen virtuos – inte lika skicklig som kompisarna i Halmstadgruppen, som alltid finns utställda på Mjellby – men det finns en energi och lekfullhet som lyfter bildskapandet och gör det spännande att följa hans ivriga och rastlösa utforskande av olika konstnärliga genrer.
Visst går det att spåra influenser, Kandinsky, Klee och Miro är till exempel väldigt närvarande i de tidiga abstrakta målningarna, men där finns ändå ett eget tonläge. Mot slutet av 40-talet, när han lämnat surrealismen åt sitt öde, kommer en ny typ av abstraktion. Denna gång med ett både mer organiskt och kosmiskt uttryck, lite som Hilma af Klint (fast utan den uttalat andliga dimensionen). Konstnären gav det till och med ett namn: Originismen.
På 50-talet blir det mer raka linjer, mer hardcore-konkretistiskt och mer åt Olle Bærtling-hållet (också han från Halmstad). Det finns några väldigt fina exempel på detta.
Ändå är det den surrealistiska delen av konstnärskapet som är intressantast och bäst. Även här går det att referera till andra konstnärer. Det fina porträttet på hustrun Elsa Thoresen till exempel. Det hade nog inte varit möjligt utan Salvador Dali och hans ödesmättade landskap. Och målningen med bonden som slår med en lie – där själva figuren utgörs av ett hål i den tunga grönskan, med utsikt mot ett åkerfält med en annan boende – är så mycket Magritte att det nästan blir parodiskt.
Å andra sidan finns här några djupt originella målningar som inte går att hänföra till någon annan konstnärs stil. Som den erotiskt laddade och formmässigt stiliserade ”Djuret i kvinnan tillhör natten”. Och den melankoliskt komiska ”Träd och figur”. Båda öppna för psykoanalytiska och språkliga tolkningar åt alla möjliga håll.
Sedan har vi ju formgivaren Vilhelm Bjerke-Petersen. Några år på 50-talet var han anställd på Rörstrands porslinsfabrik, där han skapade föremål som både sattes i produktion och såldes som unika objekt. På utställningen finns några exempel på hans ganska så kantiga och trubbiga formgivning. Inte så imponerande kanske, men en nog så viktig pusselbit i denna mycket sevärda retrospektiv.
©Dan Backman (rec beställd av SvD 2020 men aldrig publicerad)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera