Amanda Ginsburg: Fasching, Stockholm, 27 mars 2020
Jag har under årens lopp skrivit många recensioner från Fasching. Konserter med internationella världsstjärnor och svenska debutanter där den avlånga lokalen varit knökfull, halvbesatt eller med så lite folk att man kunnat hitta en sittplats vid ett bord.
Att nu, för första gången, recensera en livestreamad konsert därifrån är en något udda uppgift. Inte för att det är någon nyhet med livestreamade konserter, det är den på alla plan oroande situation vi befinner oss mitt i som gör all den kultur som nu når oss över nätet så laddad.
Upplevelsen av att fysiskt vara på plats med alla sina sinnen förloras men nog går det att få någon slags närvarokänsla också framför skärmen. Inte minst för att Amanda Ginsburg hela tiden själv påpekar det underliga i att framföra sin musik i en lokal utan publik. ”Det här är märkligt, hörrni”, säger hon och får istället för applåder och glada tillrop virvlande hjärtan och uppåt-tummar och snälla ord i kommentarsfältet. Blandat med lite knorr om hackande och laggande utsändning.
Egentligen skulle Amanda Ginsburg släppt sitt andra album, ” I det lilla händer det mesta”, i början av maj och i samband med det gett sig ut på en turné. Men som för så många andra har allt det skjutits upp till hösten.
Det blir några bitar från det kommande albumet förstås. Men mest från debuten ”Jag har funderat på en sak” som 2018 gav henne ett rejält genombrott, resulterande i en grammis för ”Årets jazz” och medverkan i ”Allsång på Skansen”.
Med sig på Fasching har hon Filip Ekestubbe, piano, Ludvig Eriksson, kontrabas, och Ludwig Gustavsson, trummor. De är efter många konserter rejält samspelta och får den svängigt mysiga och helt igenom akustiska visjazzen de profilerat sig med att låta precis så avspänd som den ska.
Samtliga är unga men de framför en konventionell mainstreamjazz som aldrig kommit längre än till 60-talet. Ett 60-tal där en textförfattare som Beppe Wolgers och en sångerska som Monica Zetterlund kan utgöra möjliga referenspunkter. Med tillägget att Amanda Ginsburgs fyndigt rimmade och klurigt vardagsrealistiska texter speglar vår egen tid och att hon, med sitt raka tilltal, har en egen karaktär som sångerska.
Sammantaget är det en i god mening trivsam konsert, men den överväxel som en entusiastisk publik kan trigga igång kickar aldrig riktigt in. Det får man ha förståelse för.
Konserten är den första i en serie som under namnet Stockholm Jazz Stream hittas på Faschings facebook-sida. Övriga konserter som i dagsläget bokats är Amanda Sedgewick Kvartett 31/3 och Erik Söderlind Solo 6/4.
©Dan Backman (rec publ i SvD 200328)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera