kritik sedan 1993

Ellas Kapell: Longing (Prophone/Naxos, 2019)

Sångerskan Lovisa Jennervall har vi kunnat höra både med en egen kvartett och en Wind Ensemble. Nu kommer debuten för ännu en grupp: Ellas Kapell.

Ella i gruppnamnet syftar på Ella Fitzgerald och repertoaren är hämtad från den där stora amerikanska sångboken som så många ska bläddra i.

Om det kan man ha åsikter. Om det konstiga med att jazzmusiker, som talar så mycket om frihet, sjunger och tolkar samma sånger. Till exempel.

Men nu är det ju så att Lovisa Jennervall och de fina musikerna runt henne – Manne Skafvenstedt, Anders Langørgen, Edvin Fridolfson – gör de här gamla härliga standardlåtarna så bra och med så mycket känsla och energi att all eventuell kritik faller platt till marken.

Det hjälper förstås att Isabella Lundgren bistått med goda råd och att saxofonisten/klarinettisten Klas Lindquist gästar med några fina solon men äran ska ändå tillfalla den unga gruppen.

Inte minst kliver Lovisa Jennervall fram som en mer eller mindre fullfjädrad jazzvokalist. Hon har tekniken men det bästa är att hon törs sjunga ut med ett oförfalskat uttryck som täcker hela registret av känslor.

©Dan Backman (rec publ i Jazz 6/19)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: