kritik sedan 1993

The Amazing: Obaren, Stockholm, 23 november 2016

Det är lätt att glömma bort The Amazing. De är ju helt osynliga mellan albumsläpp (som är ganska frekventa) och konserter (som är väldigt sällsynta, åtminstone i Sverige).

Men varje gång jag hör dem, på album eller från en scen, är det omöjligt att värja sig. De är ju så himla bra. Minst lika bra som Dungen, fast på ett annat sätt.

På Obaren slår det mig vilket fint musikkollektiv denna grupp är. Det är förvisso Christoffer Gunrups låtar – och vilka låtar! – men när det gäller framförandet är såväl alla medlemmar som alla instrument likvärdiga. Det är som att allt blandats i lika stora proportioner: sången, gitarrerna, basen, mellotronen.

 

img_0009

 

Det är en bred ljudbild, från upprepade diskanttoner till mjukt rundad bas och elastiska trummor. Något av det skimrande och valörrika i deras musik försvinner förstås live. Å andra sidan blir det ett tryck som inte finns på plattorna, så det jämnar väl ut sig.

De är väl inte världens bästa på att kommunicera med sin publik. Men det spelar liksom ingen roll när det där mångtydligt färgade första ackordet i ”Picture you” klingar ut. Då gör de världens bästa psykedeliska folkrock.

Jag frågar det igen: när ska Sverige på allvar upptäcka The Amazing?

©Dan Backman 161124

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: