Robert Glasper Experiment: Art Science (Blue Note/Universal, 2016)
Robert Glasper hör till den grupp av jazzartister som inte ser någon skillnad mellan jazz, hiphop och neosoul. Glasper, som fått en stor publik i Sverige, anger själv den likaledes gränsöverskridande Miles Davis som en inspiration. En beundran som manifesterades på albumen Everything’s beautiful och Miles ahead. Båda med en bokstavligen tydling koppling till Miles och den film om honom vi antagligen aldrig kommer få se på en svensk biograf.
På Art Science har Robert Glasper och hans kvartett gått vidare på det spår som inleddes med 2012 års Black radio. Denna gång utan hjälp av namnkunniga sångare och rappare, något som gagnar musiken då den blir mer sammanhållen.
Det vokala hanteras främst hand av altsaxofonisten Casey Benjamin. Det klarar han alldeles utmärkt även om vocodern missbrukas å det grövsta. Var det verkligen nödvändigt att köra röstförvrängning på varje låt?
Från det inledande spårets hardbop till den avslutande Jimmy Jam och Terry Lewis-covern Human, en världshit 1986 för brittiska syntgruppen Human League, är det en musik som uppdaterar och tänjer fusionjazzen på ett attraktivt sätt. Ibland låter det som om Stevie Wonder börjat lira med Weather Report.
Robert Glasper, som briljerar på Fender Rhodes, är en viktig artist på den globala jazzscenen och det här är ett huvudsakligen mycket bra album. Dock är det för långt: 70 minuter borde strukits ner rejält. En låt som den Red Hot Chilli Peppers-rockande Written in stone gör väl ingen glad?
©Dan Backman Rec publ i Orkesterjournalen 5/2016
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera