kritik sedan 1993

Beautiful, The Carole King musical: Stephen Sondheim Theatre, New York, 26 mars 2015

Jag har sett en bra jukeboxmusikal!!! Trodde inte det var möjligt men musikalen om Carole Kings tidiga karriär, fram till och med sologenombrottet 1971 med albumet ”Tapestry”, är en fröjd från början till slut.

Nej, det är ingen tungviktare men den är välgjord på alla plan – kanske inte så överraskande; vi är ju på Broadway – och mycket underhållande. Är man ett Carole King-fan, som undertecknad, räcker det med öppningslåten ”So far away”, för att man ska bli knäsvag och tårögd.

Med ett snyggt dramaturgiskt grepp rekapituleras den triumfatoriska konserten på Carnegie Hall i juni 1971. Kommentaren (som egentligen kom efter ”I feel the earth move”) om att hon är född på Brooklyn blir en övergång till hemmet med mamman och pianot och den 16-åriga låtskriverskan.

beautiful-sf-0339-jpg-20140112

Sedan går allt i en rasande fart. Carole King får ett kontrakt med musikförläggaren Don Kirschner och får sin första Billboard-etta med Shirelles inspelning av ”Will you love me tomorrow”. Hon träffar textskrivaren Gerry Goffin, som hon gifter sig med efter att som 17-åring blivit gravid. De två bildar ett synnerligen framgångsrikt låtskrivarpar under större delen av 60-talet innan de går skilda vägar 1968.

Musikalen följer också låtskrivarparet Cynthia Weil och Barry Mann, som också jobbade för Don Kirschner och fick minst lika många hits. De båda paren sporrade varandra till stordåd genom en häsosam och inspirerande konkurrens. Det är i alla fall så det framställs i denna något tillrättalagda historieskrivning.

Karriärmässigt sett är det en solskenshistoria. Det enda molnet är Gerry Goffins återkommande depressioner och otrohet, som leder till en skilsmässa.

Att man ändå sitter som förhäxad föreställningen igenom beror förstås på den fantastiska musiken (amerikansk popmusik i sin renaste och bästa form) och på de medverkandes klockrena insatser både skådespelarmässigt och musikaliskt. Ackompanjemanget kan ibland vara lite såsigt (med syntstråkar) med det är anteckningar i marginalen.

Chilina Kennedy är en fantastisk Carole King. Porträttlik och med en varm och fyllig röst i klass med förebilden.

När man kommer ut på 43:e gatan vill man ha ytterliggare en akt. Men det är nog lika så bra att musikalen slutar 1971. Den i Los Angeles boende 73-åriga Carole King har släppt ypperliga soloskivor men karriären har inte alls varit lika händelserik som åren på 60-talet.

©Dan Backman (rec publ i SvD 150401)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: